Edvard Andersson - en modern färgexplosion, del III

Under hösten 2024 sålde Stockholms Auktionsverk med stor framgång en samling verk av
den relativt okände modernisten Edvard Andersson. Nu har vi glädjen att presentera ytterligare verk från konstnärens kvarlåtenskap.

Utöver målningar kan vi denna gång även presentera ett antal vävnader utförda av Edvard Anderssons sonhustru Elsa-Maria Andersson. Vävnaderna är textila tolkningar av hennes svärfars abstrakta målningar och akvareller. Elsa-Maria var verksam textilkonstnär under
fem decennier och arbetade både utifrån Edvard Anderssons förlagor men utvecklade även ett eget utryck. Hon band sig inte till någon speciell vävteknik utan arbetade utifrån sin unika känsla för hur olika garntyper kunde förmedla färg och form.

Edvard Andersson levde mellan åren 1891-1967 och fick under sin livstid uppleva modernismens födelse, genombrott och utveckling. Han skulle med ett öppet sinne och
intresse för konstens väsen och mångfacetterade uttryck, hela livet aktivt följa och inspireras av den internationella konstscenen. Resultatet är ett effektfullt oeuvre av en säker och experimentell modernist. Konstnären Edvard Andersson är värdig att lyftas fram och beundra. Andersson som växte upp i Helsingborgs arbetarkvarter visade under sin uppväxt en
utpräglad talang för teckning. Hans föräldrar som drev en tobaksaffär lyckades spara ihop pengar för att stötta att han år 1916 kunde åka till Stockholm för att utbilda sig till
teckningslärare på Högre Konstindustriella Skolan, idag Konstfack. 1918, 27 år gammal,
hade Andersson sin första utställning på Killbergs konstsalong i Helsingborg. Efter examen i
huvudstaden började han verka som teckningslärare. Yrket skulle han hålla fast vid parallellt
med sitt konstnärskap vilket möjliggjorde ett kravlöst och mindre ekonomiskt pressat förhållningssätt till måleriet. Resultatet blev ett fritt och självständigt uttryck. På 1920-30-talen arbetade Andersson mycket med porträttkonst mot ett kubistiskt formspråk. Detta ledde honom vidare till att på 1940-talet undersöka det abstrakta måleriet
som han under 1950-talet, med självsäkerhet, drog till sin helhet. Abstrakta färgstarka kompositioner med dekorativa linjära former fyllde nu allt större dukar. Ofta innehåller de även figurativa element, stiliserade kvinnor eller suggestiva rörelser. Ifråga om inspiratör bör
man inte nämna någon specifik, med det är lätt att se paralleller till Gösta Adrian-Nilssons konst, vars uttryck vidare kan härledas från det internationella avantgardet, som Andersson aktivt följde.

År 1956 visades så många som omkring 500 stycken verk av Andersson i en stor separatutställning på det prestigefulla “Den Frie Udstillning” i Köpenhamn. Ett stort antal av
de utställda verken på Stockholms Auktionsverk var representerade i utställningen, däribland
"Kalejdoskop", "Rythmus", och "Havsgeometri". I de tre exemplen syns kalejdoskopiska
kompositioner som förvillar känslan av tid och rum och förvrider det konkreta med det abstrakta. Skåne var och förblev Anderssons hemvist. Den redan då kulturella staden Helsingborg var hans hemort, i det dramatiska Hovs Hallar hade han en sommarateljé och i fiskebyn Knäbäck på Österlen knöt han an till andra konstnärer och kulturpersoner. Andersson var en av de konstnärer som faktiskt “levde med pennan i hand”. Hans familj har berättat om att han på söndagsmiddagar liksom promenader höll den igång. Det ihärdiga skapandet vittnar om ett kall lika mycket som om ett intresse. Men Andersson var även
intresserad av filosofi, matematik och framför allt människorna i hans närhet, vilket är tydligt i ett försök till personlig tolkning av hans verk.
Edvard Andersson var för den bredare publiken en okänd storhet under sin livstid. Utöver de
nämnda utställningarna hade han utställningar i bland annat Stockholm och Malmö, samt
postumt i Paris och Florida. Andersson blev mer uppmärksammad utomlands än i Sverige genom ledande tidskrifter såsom “La Quotidienne”, “Le Peintre”,” Nouveaux Jours” och “La
Revue”.