En sen höstnatt 1943 satte sig två av Danmarks mest framstående arkitekter i en roddbåt vid norra Själlands kust för att lämna sitt ockuperade hemland i skydd av mörkret, medan ljusskenet från de tyska patrullbåtarnas strålkastare svepte över vattnet.

Arne Jacobsen och Poul Henningsen, tillsammans med sina partners Inger och Jonna, flydde nazisterna i en roddbåt 1943. © Public Domain

En av de båda männen som tog plats bakom årorna var Arne Jacobsen, i dag känd som en av Danmarks mest tongivande arkitekter och formgivare. Hans omfattande och mångfacetterade oeuvre har på många sätt präglat såväl dansk som internationell design och arkitekturhistoria. Redan under de tidiga åren av sin karriär var Arne Jacobsen drivande i att ta modernismen till Danmark och i kölvattnet av rörelsen skapa ett särskilt funktionalistiskt uttryck som kombinerade nya arkitektoniska idéer med den etablerade danska hantverkstraditionen.

Arne Jacobsen, skaparen bakom "Sjuan" och "Ägget", kom från en familj med judisk bakgrund, och var därför hotad av nazisterna. © Courtesy of Fritz Hansen

År 1942 färdigställde Arne Jacobsen inte mindre än två danska stadshus – Århus stadshus, i samarbete med Erik Møller, och Søllerød stadshus, i samarbete med Flemming Lassen. Under arbetet med det senare lärde Arne Jacobsen känna Jonna Møller, som var ansvarig för att producera projektets textilier. De gifte sig sedan år 1943 och hade under sitt äktenskap även ett professionellt och högst kreativt partnerskap. Där Jonna hjälpte sin make att omsätta sina botaniska studier och akvareller till textila mönster. Men samma år som paret gifte sig satte de sig alltså i en roddbåt för att fly över Öresunds vatten till grannlandet Sverige.

En mörk natt

Natten mellan den 1 och 2 oktober år 1943 genomför de nazityska myndigheternas hemliga polisstyrka – Gestapo – en sedan länge planerad razzia. Ett omfattande tillslag där man under ett fåtal timmar uppsöker samtliga judiska hem i Köpenhamnsområdet och andra delar av landet. Danmarks judiska befolkning har dock blivit förvarnad och de allra flesta har hunnit gömma sig hos vänner, i sommarstugor, på pensionat och sjukhus för att undkomma tyskarna. Inom loppet av bara några dagar har runt 7 000 flyktingar – främst danska judar och uttalade antinazister – flytt över sundet.

Danmark ockuperades av Tyskland 1940, och över 7000 judar och politiska flyktingar flydde över sundet till Sverige.

En av dem var alltså Arne Jacobsen. Han beslutade sig för att köpa en roddbåt och ro över till Sverige tillsammans med sin fru Jonna (nu Jacobsen), samt vännen Poul Henningsen och hustrun Inger Henningsen. Efter en strapatsfylld färd som varade i drygt fem timmar – där det sägs att kvinnorna i sällskapet fick sätta sig vid årorna den sista biten, eftersom stjärnarkitekten och lampkonstruktören sannerligen inte var några professionella roddare – kunde de till slut stiga i land i Landskrona, fortfarande i skydd av mörkret.

Poul Henningsen är idag ihågkommen för bland annat "Kotten" och "PH-lampan". Henningsen hade inte judisk bakgrund, men var hotad av nazisterna på grund av sin aktivism och satir. © Courtesy of Louis Poulsen

Den andra mannen i roddbåten hade ännu fler strängar på sin lyra – Poul Henningsen var under sin karriär verksam som författare, arkitekt, formgivare och revyförfattare. Vid den här tiden var han redan internationellt känd för sina lampor och i synnerhet för sitt patenterade treskärmssystem, som byggde på att få ut så mycket som möjligt av ljuskällans glöd och sprida ljuset på ett optimalt sätt utan bländande reflektioner.

Åren i exil

Arne Jacobsen flydde från det tyskockuperade Danmark på grund av sin judiska bakgrund. Medan vännen Poul Henningsen hade andra anledningar till sin landsflykt, han hade nämligen varit en högljudd motståndare till nazismen under större delar av 1930-talet. I samband med tyskarnas maktövertag var han väl medveten om att hans kritik och offentliga varningar för nazismens inverkan på det danska samhället var ett rött skynke för ockupationsmakten.

Under sin tid i Sverige inspirerades Jacobsen av naturen, och skapade flera mönster för Nordiska Kompaniet. Hans vurm för naturen följde honom genom 1950-talet, tex "Myran" och "Ägget".

Väl i den svenska huvudstaden kunde Poul Henningsen fortsätta skriva satir och började tillverka lampskärmar i kartong och papp – då krigstidens ransonering ställde andra krav på hans värv som materialitetsmedveten designer. Så snart han hittat ett lämpligt material tog det dock inte lång tid innan en mindre kollektion av taklampor, pendellampor och bordslampor var satta i produktion.

Arne Jacobsen skapade under åren i exil ett flertal naturinspirerade mönster som senare skulle komma att inspirera de organiska kurvor som kännetecknar hans möbeldesign – vilket bland annat märks i hans Myran och Ägget. Paret Jacobsen initierade bland annat ett samarbete med det svenska varuhuset NK i Stockholm, som då satte Arne Jacobsens mönster i produktion. I berättelsen om den danske arkitekten och formgivarens liv betraktas dock åren i Sverige som ett undangömt kapitel, en period som tillförde känslomässigt djup och mänsklig värme till hans annars minimalistiska och rationella stil. Hans stora internationella genombrott lät dock vänta på sig till efter kriget, med bostadsprojektet Søholm rækkehus (1951) samt allkonstverken SAS Royal Hotel (1960) och Catherine’s College i Oxford (1962).

Poul och Inger Henningsen återvände till Danmark efter kriget, här ses de framför sitt sommarställe, 1958. © Public Domain

Makarna Jacobsen återvände till Danmark efter krigets slut år 1945. Arne Jacobsen kom dock tillbaka till Landskrona 1965 för att rita stadens idrottshall, hans enda offentliga byggnad i Sverige.

Till skillnad från sin vän hade Henningsen redan nått internationell berömmelse när de kastade loss och tog sikte på Sverige, då han hade revolutionerat hela den moderna lampindustrin med sin omvälvande funktionalistiska design år 1926 och PH-lampan är än i dag en av världens mest sålda armaturer.

Även Poul Henningsen och hans fru Jonna återvände till Danmark år 1945, där han snart satte sin vassa penna till pappret i efterkrigstidens opinionsjournalistik – och som alltid med utpräglat funktionalistiskt perspektiv. Han blev så småningom redaktör för danska ljustidskriften LP-nytt där han bland annat drev en het debatt mot lysrörens utbredning.