Edward Hald var en svensk glaskonstnär.
Hald började sin bana inom handel och arkitektur, efter universitetsstudier i Tyskland. I senare 20-årsåldern fortsatte han mot det konstnärliga hållet och utbildade sig inom måleri i Köpenhamn, Stockholm och i Paris under ingen mindre än Henry Matisse. Även Isaac Grünewald, Sigrid Hjerten och Einar Jolin studerade här. Under denna period målade Edward Hald mestadels expressionistiska figurmålningar och porträtt. Lockpokal med stjärnhimmelsmönster från 1922 av Edward Hald.
Han tog sin målarkonst vidare till Sverige och keramikindustrin, där han tog anställning på Röstrand och Karlskrona porslinsfabrik.
Det var först 1917 som Hald började jobba aktivt med glaskonst, då han började arbeta vid Orrefors glasbruk. Här hade han ett tätt samarbete med glasmästaren Knut Bergqvist, som året innan utvecklat den revolutionerade graaltekniken. 1917 blåstes Halds första Graalglas (nr 443), och senare samma år gjorde kollegan Simon Gate sin första upplaga (nr 225).
Den nya tekniken var svårbemästrad. Först 1918 blåstes graalglas som höll tillräcklig kvalitet och med konstnärliga mönster. På 1920-talet blev graalglaset internationellt uppmärksammat, särskilt efter Världsutställningen i Paris 1925 som vände världens blickar mot Hald, Gate och Orrefors. De blev pionjärer, och det smakfulla uttrycket Swedish Grace myntades som benämning för vår stilfulla svenska art deco.
Fiskgraal av Edward Hald, Orrefors.