Konstglas

Konsten att tillverka glas har funnits i flera tusen år, men när man talar om just konstglas kommer man inte mycket längre tillbaka i tiden än till 1800-talets slut. För det var i reaktion till den industriella revolutionen, som strävan efter det handgjorda kunde frodas. Fransmannen Émile Gallé var en av dem som satte en alldeles unik prägel på glaset. Han lät blomstermotiven etsas eller graveras fram ur flera lager färgat glas, så pass mycket att föremålen inte användes till annat än bara dekorativa ändamål. På så sätt föddes konstglaset, ett glas som inte skulle brukas utan bara betraktas. I Sverige inspirerades man av Gallé, men tekniken togs några steg längre. Ett ”ämne” (bearbetad glaspost) etsades eller graverades och täcktes med ett tunt hölje klarglas, därefter blåstes ämnet upp och dekoren slätades ut. Den innovativa tekniken, som uppfanns av glasblåsaren Knut Bergqvist 1916, kom att kallas ”Graal”. Konstnärerna Simon Gate och Edward Hald knöts tidigt till Orrefors, och de satte en mer renodlad och lekfull prägel på glaset än vad Gallé gjort. När det var dags för Parisutställningen 1925 blev Sverige äntligen ett namn på världskartan, då Orrefors kammade hem Grand Prix för sitt elegant graverade glas i en absolut "Swedish Grace". Förutom Frankrike och Sverige måste även Italien och Finland nämnas som betydelsefulla glasriken. Dessa länder har tolkat glaset på helt olika sätt; Italien med en lekfull experimentlusta och Finland med en renodlad stringens. Crafoord Auktioner Stockholm har den stora glädjen att presentera runt 160 nummer konstglas. Allt ifrån Simon Gates graverade praktskål från 1927, till Kaj Francks raffinerade fasettslipade ”Prisma”. Från Vicke Lindstrands strömlinjeformade 1950-talskreationer, till inte mindre än fem färgsprakande glasfåglar av Alessandro Pianon.