Bruno Ekström - "Att fånga ljuset blev hans måleriska äventyr"

BRUNO EKSTRÖM

”Att fånga ljuset blev hans måleriska äventyr”

Till en början verkade Bruno Ekströms väg ut i yrkeslivet vara utstakat. Som son till den kände möbelformgivaren Yngve Ekström förväntades han att bli en del i familjeföretaget i Vaggeryd. Han ville något annat.

En sommar var han elev till Carl Malmsten på Capellagården på Öland. Efter utbildning till gymnasieingenjör i träteknik fick han möjlighet att lära mer om industridesign hos Rune Monö i Stockholm, en pionjär inom ämnet.

På kvällstid studerade han grafik för Adelyne Cross-Eriksson i Stockholm.

Bruno Ekström gick Konsthögskolans grafiska utbildning 1971–76 med Philip von Schantz och Nils G Stenqvist som huvudlärare. Ekströms grafik var detaljerad och superrealistisk. Efter utbildningen övergick han successivt till måleri. Ekström började teckna på allvar i 25-årsåldern. Han kunde sitta i sin bil och teckna dagarna i sträck utanför torpet i Småland, vid lusthuset vid sjön Vättern, i Solnas gamla kåkstad Hagalund och på Södermalms bakgator. Med bilen letade han sig fram till husen, portarna och gathörnen. Han fann ro och lugn mitt i bruset i sin vita Renault

Måleriet tog honom till andra platser.

Inte minst till Öland där han hade sitt ateljéhus vid Kalmarsund. Den steniga stranden utgjorde en stor del av hans motivvärld. Uppställningar med några frukter, krukor och krus eller en mortel skulle bli hans viktigaste inspirationskällor och de temata kring vilka hans måleri kretsar.

Professor Nils G Stenqvist sammanfattade hans gärning:

”Att fånga ljuset blir hans måleriska äventyr. På liknande sätt som inför en Turner-målning där motivet ätes upp av ljuset kan man i de senaste målningarna av Bruno se stenarna eller kärlen skymta och försvinna i ett härligt färgernas ögonbad. ”

1967 deltog Bruno Ekström i sin första samlingsutställning Unga Tecknare på Nationalmuseum i Stockholm. Han fanns också med på Vårsalongen på Liljevalchs Konsthall och debuterade med en egen utställning hos Petra i Stockholm 1972. Det blev flera separatutställningar runt om i Sverige under 1970-och 80-talen samt vandringsutställningar i Japan och Tyskland. 1987 fick han Jönköpings läns landstings kulturstipendium.