
“Min kära Ingrid! Jag tror jag blir konstig.”
Texten pryder ett akvarellerat brev, adresserat till Ingrid Larsson i Sunnemo, författat samt målat av Lars Lerin. Formuleringen är både öppenhjärtig och ömsint – och säger mycket om den relation som fanns mellan Lars och Ingrid. De 23 brev som finns bevarade, skrivna mellan 1986 och 1991, vittnar om en nära vänskap där tillit, humor och värme var självklarheter.
Förevigad i flera av Lars Lerins tidiga oljemålningar framträder Ingrid som en av de människor i vars sällskap han fann ro. Hos henne kunde han vara sig själv, utan förbehåll. Ingrid var en självständig och handlingskraftig person – händig, rättfram och ibland grov i mun – men samtidigt varm och generös. Hon hade en särskild förmåga att skapa trygghet omkring sig, och i breven märks tydligt hur Lars kände sig både sedd, inkluderad och förstådd. Tonen är personlig och otvungen, ibland nästan som om han talade direkt till henne över köksbordet i Sunnemo, genom både ord och pensel.
Breven bär också spår av ett eget, nästan hemligt språk – små formuleringar och uttryck som bara riktigt får mening inom vänskapen. Lars skriver till exempel: “vi ska i alla fall se till så du får dynga ner mur’n innan det blir höst”. Uttrycket är deras egen bild för kaffestunderna hos Ingrid i Nya, Sunnemo. När hon kokade kaffe kokade pannan ofta över, och kaffet rann ner och färgade väggen vid spisen. Att “dynga ner mur’n” blev därför deras gemensamma sätt att tala om att slå sig ner tillsammans och dricka kaffe.
Breven är inte bara personliga hälsningar. De bär också på ett konstnärligt och historiskt värde. Varje brev är ett litet konstverk där akvarellmålningar, frimärken och poststämplar möts direkt på akvarellpappret. Breven är ögonblicksbilder ur livet, där vi får resa tillbaka till de miljöer där Lars befann sig samtidigt som texten skildrar hans vardag och känslor. Flera av breven är utförda under den så betydelsefulla tiden i Lofoten – en plats med snabbt skiftande väder, där sol, regn, dimma och snö avlöser varandra och där ljuset ständigt förändras över fjäll, hav och hamnar. Här förfinade Lerin det måleri som kom att göra honom till en mästare i att skildra det nordiska ljuset. I breven får vi även följa med på resor till Kairo, Istanbul, Kreta och expeditionen till Antarktis med M/S Stena Arctica.