Edward Hald Utö 1913 x 3

Edward Hald var som bildkonstnär litet utav en doldis men räknas till en av den svenska modernismens pionjärer. Hald fick sin konstnärliga utbildning 1907-09 i Köpenhamn, med fortsatta studier på Konstnärsförbundets skola i Stockholm. Därefter gick flyttlasset till Paris, och våren 1909 företog han studier vid Académie Colarossi.

Hald anslöt sig sedan, som en av de första svenskarna, till Matisse målarskola i Paris hösten 1909. Matisse var känd för att vara väldigt sparsam med uppmuntrande ord till sina elever, men enligt samtida studiekamrater var det dock två av svenskarna som fick positiva omdömen, Sigrid Hjertén och Edward Hald. "Detta är ju vackert" lär han sagt till Hjertén och om en målning som Hald arbetade med utbrast han "inte så dåligt, inte så dåligt".

Edward Hald var inte officiellt med i den berömda sammanslutning "De unga”, även kallad "1909 års män", men han medverkade i deras utställningar på Hallins konsthandel i Stockholm 1910 och 1911.

Året var 1914 och Hald genomförde då sin första separatutställning på Konstnärshuset i Stockholm. Han deltog även samma år på den Baltiska utställningen i Malmö och fick dessutom en inbjudan att delta i den svenska utställningen i San Francisco.

Det var dock under 1915 som Hald fick sitt stora erkännande som konstnär. Han deltog då i utställningen ”Schwedische Expressionisten” i Berlin på Potsdamer Strasse 134a.

Arrangör var Galerie Der Sturm som anses vara en av världens mest banbrytande och inflytelserika gallerier under 1900-talet. Isaac Grünewald var bekant med Der Sturms grundare Herwarth Walden och denna gav Grünewald uppgiften att välja ut svenska progressiva konstnärer för utställningen. Urvalsprocessen som Walden kommunicerade till Grünewald var enkel: Enbart "absolut originella” konstnärer skulle visas. Edward Hald ställde ut tillsammans med Matisse-eleverna Isaac Grünewald, Sigrid Hjertén, Einar Jolin samt Gösta Adrian Nilsson.

Edward Hald ritade en tid dekorer i olika modeller och serviser för Rörstrands porslinsfabrik samt även för Karlskrona porslinsfabrik. Han medverkade med dessa vid den omtalade Hemutställningen 1917 på Liljevalchs i Stockholm och knöts samma år till Orrefors glasbruk. Förutom servis- och bruksglas formgav Hald exklusiva praktpjäser i konstglas. Tillsammans med kollegan Simon Gate formgav han och ritade mönster till föremål i den så kallade graaltekniken, en ny och revolutionerande teknik framtagen av mästerblåsaren Knut Bergqvist sommaren 1916. Halds ritningar för både graverat glas och graalglas uppvisar både inspiration av Matisse och samtida motiv. Det internationella genombrottet kom på Parisutställningen 1925 där Hald belönades med Grand Prix. Den svenska stilen som presenterades kom senare att kallas "Swedish grace”

Crafoord Stockholm har nu den stora äran att kunna presentera ett stycke konsthistoria.

Auktionens tre målningar är samtliga målade från Utö 1913 och under Edward Halds absoluta höjdpunkt som bildkonstnär. Under denna period experimenterade han i sitt måleri med bland annat badande och nakna kroppar i rörelse. Kännetecknande för Halds konstnärskap är även den väl genomförda teckningen.