Gustav Wiklund berättade i bilder. Som den filmregissör och manusförfattare han i grunden var, men kanske främst som konstnär. Hans tavlor är fyllda av färg och berättelser, ibland så många att duken inte verkar räcka till. Där finns en stark tilltro till måleriets förmåga att bära fram känslor; i Wiklunds fall påfallande ofta känslor av lycka och glädje. Men det är långtifrån något okomplicerat måleri; sorgen och ensamheten lurar där bakom.
Gustav Wiklund bodde på Stockholms söder, med utsikt över Maria kyrka. Ibland ser man också spår av detta i hans bilder, som i ”Valborg 1989” som utspelar sig på Mariatorget. Men oftare avspeglar sig hans intresse för jazzen, som i ”Ben Webster är på min balkong den 26/5 1990” eller den livfulla ”Naken dam med saxofonister”. Wiklund är inte främmande för den burleska humorn – men inte heller för den finstämda poesin; ”Vinternatt i staden” är ett exempel på det.
Redan 1960 medverkade Wiklund på Liljevalchs vårsalong och vid samma tid studerade han på Konstfack. Sedan tog film och regiarbete över men han återupptog måleriet, bland annat med en framgångsrik separatutställning på Galleri St Nikolaus i Gamla stan 1989. På denna temaauktion ser vi många bevis på Gustav Wiklunds färgstarka, berättande måleri.
