1029. EINAR JOLIN. Vy över Riddarholmen och Gamla stan från Södermalm.

Olja på duk, 100 x 200 cm, inklusive ram 109 x 209 cm. Signerad och daterad JOLIN 1963.

PROVENIENS
Svensk privatsamling.

Det är en stilla dag i Stockholm – luften dallrar av ljus men rymmer en tystnad som bara städer i vila kan bära. Från höjderna på Södermalm breder vyn ut sig: Riddarfjärdens spegelblanka vatten delar bildytan i två, medan Gamla stans pastellfärgade fasader och höga kyrktorn reser sig i fonden. Riddarholmskyrkans smala spira, Storkyrkans kraftfulla torn och Tyska kyrkans elegant gröna spets pekar alla mot den bleka sommarhimlen. På klipporna i förgrunden står en ensam skrattmås och blickar ut över vattnet – lika mycket betraktare som motiv. Två båtar bryter fjärdens stillhet: en liten vit passagerarbåt vid kajen och längre ut en större ångbåt med svensk flagga fladdrande akterut. Över allt vilar ett skimmer av stillsam nostalgi.

Einar Jolin hade en livslång kärlek till Stockholm, och få konstnärer har lyckats fånga stadens själ med samma varsamhet och integritet. Genom hela sitt konstnärskap återkom han till sina kära stockholmsmotiv – särskilt utsikterna från Södermalm – och gav dem en särpräglad behandling där verklighet blandas med idealisering.

Jolin utbildades bland annat vid Konstnärsförbundets skola men formades i lika hög grad av sina år i Paris under 1910-talet, där han tog intryck av både orientalismen och den samtida modernismen. Hans stil kännetecknas av ett förfinat och personligt uttryck: linjerna är rena, färgskalan dämpad men distinkt, och formerna har en lätt naivistisk enkelhet som förstärker det poetiska i motiven.

I denna målning från 1963 visar han sin fulla mognad som konstnär. Målningar av denna monumentala storlek – där Jolin ges utrymme att fullt ut låta sitt motiv breda ut sig i både bredd och stillhet – är sällsynta på den öppna marknaden. Kompositionen är balanserad och harmonisk, med mjuka övergångar mellan förgrund och fond. Trädens vindpinade silhuetter och de rundade klipporna påminner om japanska träsnitt, medan arkitekturen återges med en kärv och klar precision. Stadens puls är påtaglig men nedtonad – några små röda bilar skymtar längs kajen, men allt tycks röra sig i ett långsammare tempo.

Detta verk är mer än en stadsutsikt – det är ett sinnestillstånd. Jolin målar inte bara vad han ser, utan vad han känner inför platsen. I mötet mellan natur, stad och ljus lyckas han fånga något evigt: en bild av Stockholm som är både verklig och drömd.