Få konstnärer är lika starkt förknippade med sina självporträtt som Frida Kahlo. De kompromisslösa och färgsprakande porträtten har blivit symboler för både feminism och den mexikanska identiteten. Och trots att det är närmare 70 år sedan Frida Kahlo gick bort fortsätter hon att fascinera och inspirera.
Frida Kahlo 1939.
Hon föddes 1907 som tredje dottern i en välbärgad och intellektuell familj, där pappan var fotograf. Det kulturella och politiska intresset fick hon med sig hemifrån, och kom att följa henne livet ut. Som sexåring drabbades hon av polio, vilket gjorde hennes högra ben smalare än det vänstra, och hon haltade även efter tillfrisknandet. Trots det spelade hon både fotboll och brottades – något som var ovanligt för en flicka vid den tiden.
Som 18-åring skadades hon allvarligt i en trafikolycka, när bussen hon satt i krockade med en spårvagn. Ryggraden krossades, bäckenet spetsades av en metallstång och en av hennes fötter krossades. Hon opererades många gånger men fick permanenta skador på bland annat ryggraden och livmodern. De periodvis starka smärtorna efter olyckan följde henne livet ut och kom att prägla hennes konst.
Efter olyckan blev hon sängliggande i nästan ett års tid, och började under konvalescensen att måla naivistiska stilleben och självporträtt i olja. Det brukar sägas att tristessen och sysslolösheten under tillfrisknandet som följde efter olyckan blev startskottet för hennes konstnärskap.
Trots att Frida Kahlo idag är världsberömd för sina målningar var hon under sin levnadstid mest känd för sitt stundtals stormiga äktenskap med den 20 år äldre konstnären Diego Rivera. De gifte sig 1929 när Frida var 21 år gammal, skilde sig 1939 för att sedan gifta sig igen ett år senare. De hade båda affärer vid sidan om äktenskapet – bland annat hade Diego ett förhållande med Fridas yngre syster. Frida själv påstods ha ett förhållande med den ryske politikern och revolutionären Lev Trotskij.
Frida Kahlos konst
Karakteristisk för Frida Kahlos självporträtt är den rika ansiktsbehåringen, ofta med nästintill hopvuxna ögonbryn och med en framträdande mustasch. Återkommande teman är identitet, människokroppen och döden, och det är inte ovanligt att hennes målningar har morbida inslag, såsom detaljerade skildringar av aborter, kvinnokroppens innanmäte, stympade kroppsdelar och blod. Men också Mexicos rika växtlighet och djurliv är frekventa i Frida Kahlos stilleben och självporträtt. Även maken Diego Rivera figurerar i flera målningar.
Bilden av Frida Kahlo som en hårt prövad och plågad konstnär har länge varit allmänt vedertagen. Hennes konst tolkas ofta som uttryck för hennes personliga tragedier, men på senare år ifrågasättande röster höjts gällande tolkningen. Istället menar man att hennes verk egentligen symboliserar det mexikanska folkets kamp och historiska lidande. Frida Kahlo var allt sedan unga år politiskt insatt och ställningstagande, och den traditionella tolkningen anses vara sprungen ur dåtidens kvinnosyn: Frida Kahlo antogs lida på grund av makens notoriska otrohet och hennes förmodade ofrivilliga barnlöshet. Det sägs att hon fick flera missfall, men ska också ha gjort flera aborter. Ofta kallas hon surrealist, men själv ville inte Frida Kahlo placera sig i något fack. Hon målade bara sin egen tillvaro, menade hon.
Totalt färdigställde Frida Kahlo 143 målningar, varav 55 självporträtt. Hon sålde nästan inga målningar under sin levnad, trots att hon ibland målade porträtt på beställning. En enda separatutställning höll hon i Mexiko 1953, ett år före sin död.
Död och eftermäle
Efter flera år av missbruk av smärtstillande medel och alkohol avled Frida Kahlo 1954, endast 47 år gammal. Då hade hon sedan en tid tillbaka suttit permanent i rullstol, efter att ha amputerat sitt skadade högerben. Diego Rivera avled tre år senare, och deras gemensamma hem La Casa Azul öppnades för allmänheten som ett museum.