
“År 1934 såg Berndt i en annons att Gustavsbergs porslinsfabrik sökte en duktig drejare. Han svarade och fick komma och provdreja. Wilhelm Kåge blev lycklig över vad han såg. Ingen av fabrikens drejare kom i närheten av vad denne man från Höganäs kunde prestera. Dittills hade Wilhelm Kåges vaser med smala halsar drejats i tre delar sedan satts samman. Dessutom var de inte jämnt formade utan ofta tjockare nertill än upptill. Nu såg Kåge hur Berndt Friberg, elegant och felfritt drejade upp hur stora former som helst i ett enda stycke. När Berndt Friberg sedan med ett elegant snitt delade dem kunde alla se hur mästerligt de var drejade. Den 13 februari 1934 skrev Berndt Friberg på kontraktet med Gustavsbergs porslinsfabrik och den 12 mars började han som drejare hos Wilhelm Kåge. Kännarna kunde i mitten av 1930-talet därför se en påtaglig förbättring av Kåges drejade former.”
I sin mycket omfattande bok om Gustavsbergs porslinsfabrik redogör Gösta Arvidsson för den stora betydelse Berndt Friberg omgående kom att få för firmans konstnärliga gods. Och detta var bara början.
Hos Auktionsmagasinet Vänersborg får vi nu 52 exempel på drejarkonsten när den är som mest Fribergsk. En skål från 1942 i mild harpälsglasyr är ett tidigt arbete och en försmak av vad som komma skulle. Från den går en röd tråd av kvalitet ända fram till 1970-talets högblanka Aniaraglaserade pjäser. Däremellan ses bland annat en gedigen vas från 1959 med glasyren mättad i oxblodsfärg. För dem som roas av keramik är det här en fröjd. Och för alla dem som själva någon gång försökt forma en klump på en drejskiva så är de presenterade alstren närmast ett trolleri. Det är svårt att inte bli hänförd.
Välkomna till Auktionsmagasinet Vänersborg!