Leopold Fare - "Jag vill ha maximalt med färg"

I denna temaauktion samlar vi ett ovanligt brett urval verk av Leopold Fare (1926-1996), direkt från konstnärens familj. Från ett stilleben målat 1950 och arbeten från de första studieåren, genom 1960- och 70-talens figurmåleri och experiment, till Österlens träd, resorna söderut och 1990-talets fria och färgstarka måleri. Tillsammans bjuder verken in till att följa Fare genom nära nog hela hans konstnärliga liv.

Fare började på Otte Skölds målarskola 1949, fortsatte vid Académie Libre för Lennart Rodhe och studerade 1951 till 1956 vid Konsthögskolan med Ragnar Sandberg som huvudlärare. Samtidigt blev han en del av den nya konstnärsmiljö som växte fram i Stockholms västerorter. Han var med och startade Vällingby Konstförening 1954, flyttade 1957 till konstnärskolonin på Strandliden i Hässelby och tog året därpå initiativ till kollektivutställningen Futten. År 1959 bildades Hässelbygruppen tillsammans med Ruben Heleander och Gösta Sundström. Under årtiondet gick Fare därmed från elev till en självständig och aktiv del av Stockholms konstliv.

De tidiga verken i auktionen visar en sida av Fare som i dag är mindre känd. Här finns stilleben, porträtt, modellstudier och abstrakta kompositioner. Under 1960-talet arbetade han i en stor ateljé i Hässelby Villastad där han framför allt ägnade sig åt stora modellmålningar. Det monumentala formatet skulle återkomma genom konstnärskapet och syns också i denna samling, inte minst i auktionens största målningar. 1960-talet blev en period av breddning och experiment, där figur, abstraktion och allt större format fick ta plats.

Med åren blev landskapet allt viktigare. Fare byggde en ateljé på Österlen och arbetade där halvårsvis, samtidigt som han gjorde återkommande målarresor till bland annat Provence. I auktionen går det att följa hur träd, vegetation och landskap gradvis blir bärare av färgen. Verk från Österlen från slutet av 1980-talet och början av 1990-talet visar ett måleri där motivet ibland nästan löses upp i rytm, rörelse och färgfält. Under den sena perioden får färgen en allt större självständighet, tills den nästan tar över motivet och blir målningens främsta kraft.

Färgen var central för Fare och något han själv uttryckte tydligt: "Jag vill ha maximalt med färg. Helst ska målningarna dundra fram med färg, brösta av mitt i rummet." Det är en beskrivning som passar särskilt väl när hans verk nu kan ses tillsammans. Från 1950-talets mer återhållna målningar till de sena, stora dukarna förändras uttrycket, men färgen blir med tiden allt friare och mer självklar. Fare formulerade också sin syn på måleriet på ett annat sätt: "Jag vill visa något som ingen tidigare har sett men ändå känner igen." Genom verk som har stannat inom familjen går det att följa hur en konstnär söker, prövar, återkommer och förändras under mer än fyra decennier. En tidsresa genom Leopold Fares konstnärskap, från de första studieåren till de sista årens färgvisioner.