Konst från 1900-talets mitt

Under 1900-talets mitt har modernismen blivit en etablerad del av det svenska och nordiska konstlivet. Konstnärerna rör sig allt friare mellan det föreställande och det abstrakta, och landskap, människor, stadsbilder och stilleben får nya uttryck genom förenklade former, tydligare färgfält och ett större intresse för bildens rytm och struktur.

Samtidigt finns en stark förankring i den synliga världen. Det nordiska landskapet återkommer, men också motiv från resor i Europa och andra delar av världen. Det traditionella motivet finns alltså kvar, men behandlas mer personligt och självständigt än tidigare.

Auktionen speglar denna bredd med verk som rör sig från lågmält figurativt måleri till friare kompositioner där färg och form nästan tar över helt. Tillsammans ger de en bild av en period präglad av stor konstnärlig frihet, där tradition och modernism möts och utvecklas sida vid sida.

Tre highlights

BERTIL ÖLLERSTAD, Vinter i staden, olja på pannå, daterad 1943

En stillsam stadsbild där den kalla årstiden och den slutna arkitekturen skapar en tydlig stämning. Perspektivet är förenklat och färgskalan återhållen, vilket ger motivet en närmast scenisk karaktär. Öllerstads målning är ett fint exempel på hur vardagliga stadsmiljöer kunde laddas med både formmässig skärpa och ett lågmält psykologiskt innehåll.

JAN DAHLIN, Komposition, olja på duk, daterad 1965

I Jan Dahlins komposition har det föreställande nästan lösts upp helt. En långsträckt blå form träder fram mot en ljusare bakgrund och kan uppfattas både som figur och som ren färgstruktur. Bilden befinner sig i det gränsland mellan människa och abstraktion som blev betydelsefullt under efterkrigstiden. Få element används, men kontrasten mellan den täta blå formen och den öppna ytan ger verket en påtaglig närvaro.

NILS ÖBERG, "Stilleben i mörkblått", olja på pannå, daterad 1940

Stillebenet är ett av 1900-talets mest återkommande motiv, men här har föremålen fått lämna plats åt färgen som huvudperson. Djupa blå och gröna toner bygger upp en tät, nästan sluten bildvärld där formerna fortfarande går att urskilja men samtidigt smälter samman med omgivningen. Det är ett fint exempel på hur ett traditionellt motiv under perioden kunde användas som utgångspunkt för ett betydligt friare och mer måleriskt uttryck.