Ur Barbara Bunkes samlingar

Det är en personlig och sparsmakad samling som konstnären Barbara Bunke nu låter gå under klubban. Svensk och dansk keramik, konsthantverk i glas, trä och metall, allt av högsta kvalitet.

Det är ingen tillfällighet att den här typen av föremål har samlats hos just Barbara. Hon är själv verksam som konstnär, utbildad vid dåvarande Konstindustriskolan i Göteborg, efter hand inriktad på papper, collage och kalligrafi. Med grafiska uppdrag och sin exklusiva pappershandel på Köpmangatan i Gamla stan som bas har hon varit en av dem som alltsedan slutet av 1980-talet har tagit aktiv del i vårt samtida konstliv. Hon har sålt och hon har köpt, hon har valt och valt bort, alltid med samma säkra estetiska blick. Pratar man med folk i hennes närhet är det den blicken som är hennes särmärke. Hon säger själv:
– Jag har ofta valt med extrem omsorg. Men, jag har också kunnat köpa spontant.
Hon berättar om keramikern Gösta Grähs – representerad på auktionen med flera spektakulära tekannor:
– Gösta Grähs är en underbar man, litet tokig. Jag gillar knasigheter. Jag köpte tio tekannor på studs när han ställde ut! Jag blev fascinerad av hur man kan göra stor konst av tekannan som objekt. Men sen är det också hantverket. Jag ser direkt när de vet vad de gör. Det betyder mycket.
Hon formar ett hjärta med handen:
– Den enda röda tråd jag har är egentligen ett hjärta.

Barbara har träffat alla konstnärer hon köpt verk av.
– Det är viktigt. Jag måste gilla dem som personer. Fast vissa är ju lite knepiga förstås…
– Danskan Jane Reumert med de lövtunna skålarna gillar jag skarpt. Alla de danska keramikerna som ställde ut på Galleri Björnen: Morten Løbner Espersen, Knud Kristensen, Priscilla Mouritzen. Av de svenska tycker jag särskilt mycket om Eva Bengtsson. Och det visade sig att även kungen gjorde det. Han kom in på Galleri Björnen när hon ställde ut, och hade två adjutanter i släptåg. De blev utskällda av galleristens lilla hund, som avskydde stora skärmmössor!
Barbara Bunke bär på många roliga historier av det slaget. Hon lever nära konsten och konstens publik, och har mycket att berätta. Men nu har den tid kommit när hon vill hon dela med sig något av allt det hon hon samlat och upplevt genom åren. Hon citerar gärna Tove Janssons Knyttet:
– Vad ska man med en vacker snäcka till om man inte kan visa den för nån?