"Jämsides med sitt stafflimåleri har Dahlskog utövat en synnerligen omfattande och mångsidig verksamhet i dekorativa uppgifter och i konstindustriens tjänst, och hans insats på dessa områden framstår som fullt likvärdig med hans målningar."
Vem kan säga det bättre än den en gång alltomfattande kritikern Gotthard Johansson?
Och det är inga överord. Ewald Dahlskog sticker i den moderna svenska konsthistorien ut som en exceptionellt mångsidig talang: målare, keramiker, glaskonstnär, förnyare av den svenska intarsiakonsten. En mångsidighet som vilade på en gedigen grund. Dahlskog, född 1894 som son till en boktryckare, började redan som elvaåring studera till litograf för att därefter skriva in sig vid Tekniska skolan. På det följde studier vid Konstakademien. Sammantaget gjorde detta att Dahlskog i början av 1920-talet stod sällsynt väl rustad inför ett yrkesliv inom de de fria konsterna. Nämnda decennium kom han också att fira stora triumfer. I Stockholms stadshus skapade han 1923 takmålningen "Såningsmannen" och tre år senare svarade han för intarsiakonsten på dörrarna till stora salen i Konserthuset.
Vid Stockholmsutställningen 1930 visade han nydanade keramik tillkommen vid Bobergs fajansfabrik. Bakom sig hade han då några år vid Kosta glasbruk där han skapade såväl extravaganta pjäser som vardagsvaror.
Gomér & Andersson i Nyköping kan nu presentera ett curerat urval som visar Dahlskog som både bild- och glaskonstnär.
Noterbart är att måleriet är hämtat från såväl hans tidiga år som hans senare produktion under 1940-talet.
Välkomna!