En samling konstnärsporträtt

Utan att det var tänkt så tog den samling, som här bjuds ut, sin början vid en utställning på Tomarps Kungsgård 1999.

Jag fastnade då för ett självporträtt av Johan Patricny. Patricny, född 1976, studerade då på Oslo Kunstakademi och hade dessförinnan redan hunnit med att under ett halvår vara elev hos Odd Nerdrum! Att Patricny i dag är en ofta anlitad porträttmålare är ingen tillfällighet.

Sjutton år efter utställningen på Tomarps Kungsgård skulle jag få tillfälle att förvärva ett självporträtt av ytterligare en Nerdrum-elev, Trine Folmoe. Det var då som mitt samlande av självporträtt började. I dag, tre bostäder senare, med ett steg närmare graven samt en egen liten utställningslokal, Torekovs Kulturhus, som inte rymmer allt är det dags att skiljas åt. Det var roligt så länge det varade.

För roligt var det. Även om många självporträtt är gjorda på så stort allvar - och så skall det vara - så är en del också gjorda med glimten i ögat och inte så lite självinsikt. Ta Hans Wigerts verk som exempel. Eller Ivan Ivarssons mer smärtsamma ”Efter en ansträngande dag”.

En del av verken har en baksida, ofta av lite överraskande slag. Gösta Sandels till exempel. Birger Ljungquist har återanvänt en ratad duk med ett vanligt Ljungquist-motiv. Mas Olles självporträtt har av en tidigare ägare försetts med en informativ biografisk text. Anders Zorns självporträtt på sin ålders höst har av en annan tidigare ägare fyllts med en reflektion över ett verks värde, som signerad, osignerad och som i detta fall dessutom korsat - kanske unikt i sitt slag.

Själv bidrar jag med en kopia av en betydligt äldre grafisk mästares verk, därmed antydande vem den svenske mästaren kanske hade i åtanke. Håll till godo.