Efterfrågan och intresset för objekt från den internationella Art décon, eller den svenska versionen Swedish Grace, har under de senaste åren ökat. Många vill samla på och inreda med de vackra föremålen från 1920-30-talen. Skönheten i nyklassicismens eleganta linjer i kombination med en sparsmakad, ofta geometrisk dekor, lockar. Och många av föremålen har sina rötter i en väldigt speciell utställning.
I år firar staden Göteborg 400 år. Någon utställning blir det inte, vilket det inte heller blev vid 300-årsjubiléet 1921. Då var det första världskriget som sköt upp firandet och idag är det vägprojektet västlänken och pandemin som gör det omöjligt att fira jubileum med pompa och ståt. Men två år försenat, under sommaren 1923, presenterades en storartad utställning. Det var den största utställning som någonsin anordnats i Skandinavien och blev starten på en ny epok i stadens historia. Stora utställningar låg i tiden och Jubileumsutställningen genomfördes två år innan Världsutställningen i Paris 1925, som gett tidens stil dess namn - Art déco.
Utställningsaffisch.
Konst och kontrovers på Jubileumsutställningen
Över 3 500 konstverk fanns att se på eller i anslutning till Jubileumsutställningen. Konstutställningen hölls i det nybyggda Konstmuseet och i Konsthallen. Den var uppdelad i två delar, en retrospektiv västsvensk del och en nordisk nutida del. Den nutida konsten bestod till största delen av medlemmar ur Falangen med grund i 1909-års män. De allra flesta hade gått i lära hos Matisse i Paris, men representerade många olika stilar. De nordiska länderna hade varsin hedersutställare, Norge representerades av Edvard Munch, Sverige av Carl Milles och Danmark av Jens Ferdinand Willumsen. Finland hade ingen hedersutställare utan bidrog med verk ur den expressionistiska Novembergruppen och med konstverk av Helene Schjerfbeck.
Det uppstod kritik mot att utställningen främst bestod av modernister. En opponentutställning arrangerades därför av Göteborgs konstnärsklubb vid namn ”Svensk konst Valand-Chalmers 1923”. Bland de 175 utställarna återfanns Bruno Liljefors, Gustaf Fjaestad och Anshelm Schultzberg.
Sveriges hedersutställare Carl Milles var representerad med flertalet skulpturer. Hans verk Poseidon, stadens landmärke idag, var däremot inte på plats på Götaplatsen. Den färdigställdes först åtta år senare. På dess ställe hade Milles gjort en provisorisk springbrunn.
Utblick över utställningsområdet.
Modernism möter svenskt hantverk
Silversmeden Wiwen Nilsson var en av dem som debuterade på utställningen 1923. Han utgick från geometriska former i sitt arbete och sökte hela tiden den estetiska kärnan i materialet, men svidande kritik mötte honom på utställningen. Kanske var han före sin tid med sina modernistiska alster i strama former. Håll utkik på auktioner efter den banbrytande silversmedens karaktäristiska broscher, vaser, kaffeserviser och ljusstakar. Efterfrågan är stor och slutpriserna blir därför ofta höga.
En annan eftertraktad formgivare på auktioner är Märta Måås-Fjetterström. Till utställningen 1923 komponerade hon mattan ”Hästhagen”, vävd i flossateknik. Inspirerad av naturen runt ateljén i Båstad betar de stiliserade hästarna omgivna av träd och blommor i hagen. Hennes betydelse för den textila konstens utveckling i Sverige under 1900-talet kan inte underskattas och många är budgivarna när hennes mattor och vävnader dyker upp på auktioner.
Nordiska Kompaniet i Stockholm, som hade egen möbelproduktion, inredde rum i Konstindustriutställningen. I stram stil stod möbler ritade av arkitekterna Carl Hörvik och Carl Bergsten, gjutjärn från Näfveqvarns bruk och mattor komponerade av Elsa Gullberg. Simon Gate från Orrefors presenterade det optikblåsta glaset ”Slottsglas” och tillsammans med Edward Hald ställde de även ut det nya transparenta, rikt graverade och slipade tunna glaset som var i ropet.
Fem föremål med rötter i Göteborgsutställningen
En svårslagen succé
Trots att det regnade 111 dagar av utställningens 161 under sommaren 1923 besöktes Jubileumsutställningen av över fyra miljoner människor från hela världen. Den blev hyllad av internationella tidningar och The Times hade till och med en separat bilaga om utställningen. Uppmärksammad blev även Albert Einsteins försenade Nobelföreläsning, som han höll den 23 juli på Liseberg.
Men utställningen var också kantad av motgångar och motstånd. Många göteborgare var emot idén om en påkostad utställning och tyckte att pengarna behövdes till annat, då medborgare led av trångboddhet, arbetslöshet och ekonomiska problem efter kriget. Budgeten överskreds och pengarna tog slut, vilket gjorde att kommittén även fick ansöka om statliga lotterimedel. Men utställningen genomfördes och satte staden på den internationella kartan. Utställningen var också ett unikt tillfälle för unga konstnärer att kunna se och inspireras av den konst som ställdes ut. Många delar av det som byggdes upp och anlades till evenemanget finns kvar idag, bland annat Liseberg till mångas glädje. En så storslagen manifestation som Jubileumsutställningen 1923 blir svår att slå för stadens kommande 400-års jubileum.
Utforska pågående Swedish Grace auktioner
Text: Maria Öhman
)
