586. 3870463. GERDA WALLANDER (1860-1926). "Hero finner Leanders lik på stranden".
Beskrivning
Olja på duk, 119 x 177 cm. Signerad Gerda Wallander. Utförd 1884.
PROVENIENS
Inköpt av nuvarande ägare på 1990-talet.
UTSTÄLLNINGAR
Konstakademien, 1884.
LITTERATUR
Emil Hultmark, "Kungl. Akademiens för de frida konsterna utställningar 1794-1887, 1935, sid 562.
Gerda Wallanders vinnande bidrag till tävlingsämnet historiemålning på
Konstakademin där hon studerade 1884. Andra kända deltagare Fanny Ekbom, JAG Acke och Axel Jungstedt.
Stockholms Auktionsverk vill tacka Astrid Olsson som skrivit "Gerda Wallander: En återuppstånden konstnärinna" (Uppsala universitet, Konstvetenskapliga institutionen, 2023) för hjälpen med det föreliggande katalognumret.
Hero finner Leanders lik vid stranden är ett historiemåleri som skildrar Hero och Leander
från antik grekisk mytologi. Legenden om Hero och Leander är en berättelse om tragisk
kärlek och finns bland annat återberättad i Ovidius Heroides. Hero var en av Afrodites
prästinnor i staden Sestos, belägen vid den europeiska sidan av Hellesponten. På den
asiatiska sidan av sundet bor Leander av Abydos. Under en festival får han syn på Hero
och de blir kära. Deras kärleksrelation måste däremot hållas hemlig, varpå de beslutar
sig för att träffas nattetid. Varje natt simmar Leander över Hellesponten under ledning av
en tänd fackla i Heros torn. En stormig vinternatt slocknar Heros fackla av misstag och
Leander hamnar vilse och drunknar. När Hero får syn på Leanders uppspolade kropp i
gryningen blir hon förkrossad och störtar ned i havet för göra honom sällskap i döden.
I Gerda Wallanders tolkning av det antika motivet står Hero på knä bredvid Leanders
livlösa kropp. Till vänster om Heros fot ligger den näst intill slocknade facklan och
alldeles till höger om paret slår häftiga vågor mot klipporna. Mitt i detta oväder blickar
Hero med ett förtvivlat ansiktsuttryck upp mot himlen, där en flock fåglar syns mot mörka
moln. Denna dramatiska målning från år 1884 är ett av Wallanders tidigaste verk och
intar en särskilt betydelsefull roll i Wallanders konstnärskap. Med detta verk medverkade
hon för första gången i Konstakademiens pristävling, en praktik som funnits vid
akademien sedan sent 1700-tal. För sitt tävlingsbidrag i prisämnet historiemåleri
belönades Wallander med Konstakademin stora pris våren år 1884. Verket medförde
även till att Wallander blev recenserad i svensk dagspress för första gången. Senare
samma vår ställdes historiemåleriet ut på Konstföreningen i Stockholm, där recensenten
i Göteborgs-Posten anmärkte att det var en nytänkande komposition och lovordade
Wallander som en ny talang att hålla ögonen på. Med Hero finner Leanders lik vid
stranden etablerade Gerda Wallander sin position på det konstnärliga fältet, vilket
banade väg för hennes professionella karriär som yrkesverksam konstnär.
Gerda Wallander föddes år 1860 i Stockholm och blev under sin livstid en erkänd
landskapskonstnär. Sedan 1700-talet fanns det en utpräglad konstnärstradition i släkten
Wallander; farfadern Pehr Emanuel Wallander hade varit dekorationsmålare och
målarmästare, farbrodern Josef Wilhelm Wallander var känd som Vingåkermålare och
som ordinarie professor vid Konstakademien, och fastern Maria Charlotta Wallander var
tecknare och litograf. Den konstnärliga ådran visade Gerda Wallander tidigt prov på, då
hon vid fjorton års ålder skrevs in på Slöjdskolan. Därefter fortsatte hon sina
konstnärsstudier vid Konstakademin 1879–1885. På Konstakademin studerade hon
bland annat för Johan August Malmström och Per Daniel Holm i måleri samt figur- och
landskapsteckning. Ottilia Adelborg, Hanna Hirsch, gift Pauli och Fanny Ekom, gift Brate
hörde till några av hennes kvinnliga klasskamrater på Konstakademien. Under
studietiden påbörjade Wallander sin utställningsverksamhet och var tidvis ateljékollega
med Ekbom. På Konstakademin gick även hennes ett år yngre kusin Alf Wallander. De
två kusinerna blev sedan ett par och gifte sig hösten år 1886.
Knappt ett halvår efter giftermålet flyttade makarna Wallander till Paris och anslöt sig till
de s.k parisersvenskarna. Huruvida Gerda Wallander studerade vid någon
konstnärsateljé i Paris är fortfarande okänt, då det saknas källor som kan styrka detta.
Däremot deltog hon i det svenskparisiska konstnärslivet genom att bland annat sitta
modell för Eva Bonnier. Efter två år av kringflyttande i Paris återvände makarna
Wallander till Stockholm hösten år 1889. Från och med nu var de permanent bosatta i
Sverige och i juni år 1890 föddes deras första och enda barn, sonen Sven. Sven
Wallander kom senare att bli känd som medgrundare av HSB och arkitekt till det Norra
Kungstornet. Gerda Wallander var fortsatt utställningsaktiv fram till år 1895, innan hon
bestämde sig för att göra ett konstnärligt uppehåll till förmån för hem och barn.
Efter ett uppehåll på mer än tio år fattade Gerda Wallander tag i penseln på nytt och
inledde sin andra utställningsaktiva period år 1909. Duoutställningen tillsammans med
maken Alf Wallander år 1910 på Konstnärshuset i Stockholm blev Gerda Wallanders
definitiva återinträde på den svenska konstscenen. Konstkritiker beskrev hennes
konstnärskap som en smärre sensation, då det enligt kritikerkåren var sensationellt att
hon efter ett över tio år långt uppehåll kunde uppnå en sådan hög konstnärlig kvalitet.
Om Gerda Wallanders konstnärskap tidigare kännetecknats av akademiförspråkade
estetiska tendenser med romantiserade och idealiserande drag, tillämpar hon nu ett
neo-impressionistiskt formspråk. Wallanders konstnärliga progression är även påtaglig i
hennes val av motiv, då hon övergår till att skildra stadslandskap över skogs- eller
kustlandskap. Wallanders förnyade formspråk visar på samtida moderata tendenser, då
de samtida teknik-och färgvalen tillämpas på traditionella motiv. Förindustriella och
omoderniserade stadsmiljöer blir Wallanders specialitet. Hennes pittoreska och intima
miljöskildringar från såväl Stockholm som Paris och Brügge resulterar i beröm och
positiva recensioner i den svenska konstbevakningen.
I samband med första världskriget och maken Alf Wallanders bortgång år 1914 ställs
Gerda Wallander inför en ny ekonomisk verklighet, vilken delvis kommer att påverka
hennes konstnärskap. Från mitten av 1910-talet börjat hon även ägna sig åt
porträttmåleri. Till hennes mest kända porträtt hör de av Hjalmar Söderberg, Tage och
Signe-Maria Thiel, vilka alla ingår i Thielska Galleriets samling. Landskapsmotiven förblir
däremot hennes huvudgenre. In i det sista målar hon sitt kära Stockholm, särskilt miljöer
runt omkring hennes barndomskvarter vid Gamla Norrbro.
I januari år 1926 går Gerda Wallander bort. Två år senare anordnas en
minnesutställning på Konstnärshuset för att hylla hennes konstnärliga gärning.
Utställningen bestod av 67 verk tillkomna 1910–1925 och innehöll porträtt, stilleben samt
landskap. Under sina två utställningsaktiva perioder 1883–1895 respektive 1909–1919
ställde Gerda Wallander ut i såväl grupp- som solosammanhang och deltog även i stora
internationella konstutställningar, bland annat i Italien och Tyskland.
Konditionsrapport
För vidare information om kondition samt transport, kontakta cecilia.berggren@auktionsverket.com.
586. 3870463. GERDA WALLANDER (1860-1926). "Hero finner Leanders lik på stranden".
Beskrivning
Olja på duk, 119 x 177 cm. Signerad Gerda Wallander. Utförd 1884.
PROVENIENS
Inköpt av nuvarande ägare på 1990-talet.
UTSTÄLLNINGAR
Konstakademien, 1884.
LITTERATUR
Emil Hultmark, "Kungl. Akademiens för de frida konsterna utställningar 1794-1887, 1935, sid 562.
Gerda Wallanders vinnande bidrag till tävlingsämnet historiemålning på
Konstakademin där hon studerade 1884. Andra kända deltagare Fanny Ekbom, JAG Acke och Axel Jungstedt.
Stockholms Auktionsverk vill tacka Astrid Olsson som skrivit "Gerda Wallander: En återuppstånden konstnärinna" (Uppsala universitet, Konstvetenskapliga institutionen, 2023) för hjälpen med det föreliggande katalognumret.
Hero finner Leanders lik vid stranden är ett historiemåleri som skildrar Hero och Leander
från antik grekisk mytologi. Legenden om Hero och Leander är en berättelse om tragisk
kärlek och finns bland annat återberättad i Ovidius Heroides. Hero var en av Afrodites
prästinnor i staden Sestos, belägen vid den europeiska sidan av Hellesponten. På den
asiatiska sidan av sundet bor Leander av Abydos. Under en festival får han syn på Hero
och de blir kära. Deras kärleksrelation måste däremot hållas hemlig, varpå de beslutar
sig för att träffas nattetid. Varje natt simmar Leander över Hellesponten under ledning av
en tänd fackla i Heros torn. En stormig vinternatt slocknar Heros fackla av misstag och
Leander hamnar vilse och drunknar. När Hero får syn på Leanders uppspolade kropp i
gryningen blir hon förkrossad och störtar ned i havet för göra honom sällskap i döden.
I Gerda Wallanders tolkning av det antika motivet står Hero på knä bredvid Leanders
livlösa kropp. Till vänster om Heros fot ligger den näst intill slocknade facklan och
alldeles till höger om paret slår häftiga vågor mot klipporna. Mitt i detta oväder blickar
Hero med ett förtvivlat ansiktsuttryck upp mot himlen, där en flock fåglar syns mot mörka
moln. Denna dramatiska målning från år 1884 är ett av Wallanders tidigaste verk och
intar en särskilt betydelsefull roll i Wallanders konstnärskap. Med detta verk medverkade
hon för första gången i Konstakademiens pristävling, en praktik som funnits vid
akademien sedan sent 1700-tal. För sitt tävlingsbidrag i prisämnet historiemåleri
belönades Wallander med Konstakademin stora pris våren år 1884. Verket medförde
även till att Wallander blev recenserad i svensk dagspress för första gången. Senare
samma vår ställdes historiemåleriet ut på Konstföreningen i Stockholm, där recensenten
i Göteborgs-Posten anmärkte att det var en nytänkande komposition och lovordade
Wallander som en ny talang att hålla ögonen på. Med Hero finner Leanders lik vid
stranden etablerade Gerda Wallander sin position på det konstnärliga fältet, vilket
banade väg för hennes professionella karriär som yrkesverksam konstnär.
Gerda Wallander föddes år 1860 i Stockholm och blev under sin livstid en erkänd
landskapskonstnär. Sedan 1700-talet fanns det en utpräglad konstnärstradition i släkten
Wallander; farfadern Pehr Emanuel Wallander hade varit dekorationsmålare och
målarmästare, farbrodern Josef Wilhelm Wallander var känd som Vingåkermålare och
som ordinarie professor vid Konstakademien, och fastern Maria Charlotta Wallander var
tecknare och litograf. Den konstnärliga ådran visade Gerda Wallander tidigt prov på, då
hon vid fjorton års ålder skrevs in på Slöjdskolan. Därefter fortsatte hon sina
konstnärsstudier vid Konstakademin 1879–1885. På Konstakademin studerade hon
bland annat för Johan August Malmström och Per Daniel Holm i måleri samt figur- och
landskapsteckning. Ottilia Adelborg, Hanna Hirsch, gift Pauli och Fanny Ekom, gift Brate
hörde till några av hennes kvinnliga klasskamrater på Konstakademien. Under
studietiden påbörjade Wallander sin utställningsverksamhet och var tidvis ateljékollega
med Ekbom. På Konstakademin gick även hennes ett år yngre kusin Alf Wallander. De
två kusinerna blev sedan ett par och gifte sig hösten år 1886.
Knappt ett halvår efter giftermålet flyttade makarna Wallander till Paris och anslöt sig till
de s.k parisersvenskarna. Huruvida Gerda Wallander studerade vid någon
konstnärsateljé i Paris är fortfarande okänt, då det saknas källor som kan styrka detta.
Däremot deltog hon i det svenskparisiska konstnärslivet genom att bland annat sitta
modell för Eva Bonnier. Efter två år av kringflyttande i Paris återvände makarna
Wallander till Stockholm hösten år 1889. Från och med nu var de permanent bosatta i
Sverige och i juni år 1890 föddes deras första och enda barn, sonen Sven. Sven
Wallander kom senare att bli känd som medgrundare av HSB och arkitekt till det Norra
Kungstornet. Gerda Wallander var fortsatt utställningsaktiv fram till år 1895, innan hon
bestämde sig för att göra ett konstnärligt uppehåll till förmån för hem och barn.
Efter ett uppehåll på mer än tio år fattade Gerda Wallander tag i penseln på nytt och
inledde sin andra utställningsaktiva period år 1909. Duoutställningen tillsammans med
maken Alf Wallander år 1910 på Konstnärshuset i Stockholm blev Gerda Wallanders
definitiva återinträde på den svenska konstscenen. Konstkritiker beskrev hennes
konstnärskap som en smärre sensation, då det enligt kritikerkåren var sensationellt att
hon efter ett över tio år långt uppehåll kunde uppnå en sådan hög konstnärlig kvalitet.
Om Gerda Wallanders konstnärskap tidigare kännetecknats av akademiförspråkade
estetiska tendenser med romantiserade och idealiserande drag, tillämpar hon nu ett
neo-impressionistiskt formspråk. Wallanders konstnärliga progression är även påtaglig i
hennes val av motiv, då hon övergår till att skildra stadslandskap över skogs- eller
kustlandskap. Wallanders förnyade formspråk visar på samtida moderata tendenser, då
de samtida teknik-och färgvalen tillämpas på traditionella motiv. Förindustriella och
omoderniserade stadsmiljöer blir Wallanders specialitet. Hennes pittoreska och intima
miljöskildringar från såväl Stockholm som Paris och Brügge resulterar i beröm och
positiva recensioner i den svenska konstbevakningen.
I samband med första världskriget och maken Alf Wallanders bortgång år 1914 ställs
Gerda Wallander inför en ny ekonomisk verklighet, vilken delvis kommer att påverka
hennes konstnärskap. Från mitten av 1910-talet börjat hon även ägna sig åt
porträttmåleri. Till hennes mest kända porträtt hör de av Hjalmar Söderberg, Tage och
Signe-Maria Thiel, vilka alla ingår i Thielska Galleriets samling. Landskapsmotiven förblir
däremot hennes huvudgenre. In i det sista målar hon sitt kära Stockholm, särskilt miljöer
runt omkring hennes barndomskvarter vid Gamla Norrbro.
I januari år 1926 går Gerda Wallander bort. Två år senare anordnas en
minnesutställning på Konstnärshuset för att hylla hennes konstnärliga gärning.
Utställningen bestod av 67 verk tillkomna 1910–1925 och innehöll porträtt, stilleben samt
landskap. Under sina två utställningsaktiva perioder 1883–1895 respektive 1909–1919
ställde Gerda Wallander ut i såväl grupp- som solosammanhang och deltog även i stora
internationella konstutställningar, bland annat i Italien och Tyskland.
Konditionsrapport
För vidare information om kondition samt transport, kontakta cecilia.berggren@auktionsverket.com.
Stockholms Auktionsverk presenterar Klassiska och Asiatiska!
Välkomna att ta er an ett rikligt utbud av förnämlig konst och förstklassiga antikviteter av varierande art. Utbudet kröns av Carl Larssons berömda målning "Lisbeth vid björken". Den är ett centralt verk för konstnären och får nog anses som ett av de mer betydelsefulla svenska konstverken från det tidiga 1900-talet. Av alldeles särdeles vikt är även Anders Bures monumentala karta över de nordiska länderna. I den har 1600-talets kartografi upphöjts till skön konst. Lägg därtill en nyupptäckt skulptur av Johan Tobias Sergel så har ni tre av höjdpunkterna i denna matiga katalog. I en introduktion som den här kan några ytterligare alster med fördel nämnas. Från Anders Zorns ateljé ses exempelvis både en av hans berömda dalkullor och en teckning föreställande riksdagsledamoten Erik Norrman. Och stanna gärna till inför Gustaf Fjaestads hänförande norrsken eller Helmer Osslunds imposanta höstlandskap. En något mer blygsam pärla är Hugo Salmsons "Den röda hummern" där en nykokt delikatess väcker förundran hos familjens yngsta. En lagom antydan till julstämning får man i Karl Emanuel Janssons "Gubbe som hackar granris", en målning av allra högsta kvalitet. Och lägg märke till blicken hos en av skattskrivarna i den flamländska 1500-talsmålningen. den har varit lika skarp i snart fem sekler!
På konsthantverksavdelningen ses högklassiga Stockholmsarbeten av bland andra Gottlieb Iwersson. Paret sengustavianska amplar i brännförgylld och mörkpatinerad brons står ut liksom en spegel i rokoko av Johan Åkerblad.
Praktnumret är Olof Westbergs ljuskrona av Haga-modell som är fullt jämförbar med den i sängkammaren på Gustav III:s paviljong. Vaserna i Orrlockssporfyr från Elfdahls Porphyrverk och skråkistan i karolinerbarock är även de något utöver det vanliga.
Bland de internationella bidragen bör framhävas en målad flamländsk tapet från 1700-talets första hälft, en träskuren 1800-talsampel för 24 (!) ljus, en
förgylld tibetansk bronsfigur samt en Thangka från tidigt 1800-tal.
Onsdag 11 december, start klockan 14.00
Konst och teckningar 1800-tal 541–645
Svenskt äldre måleri och teckningar 646–668
Old Masters 669–709
Grafik 710-720
