437. GÖSTA ADRIAN-NILSSON. Sjömän, olja på duk, 81 x 54 cm.

GÖSTA ADRIAN-NILSSON
1884 - 1965
Sjömän
Signerad med ankarmonogram och dedikation: "Till Arvid Källström, Paris 1921". Olja på duk, 81 x 54 cm.

PROVENIENS
Bukowski Auktioner, Stockholm, Bukowskis Moderna jubileumsauktion 26 - 27 oktober 1995, auktion nr 497.
Åmells konsthandel, Stockholm
Svensk privat samling

UTSTÄLLD
Prins Eugens Waldemarsudde, Stockholm, "GAN - modernistpionjär och outsider", 2011, katalognr. 48.

För ytterligare information, vänligen kontakta
joakim.geiger@auktionsverket.com

“Ty i konsten, och endast där, kan det eviga taga gestalt - bindande sig vid materien i färger, linjer, former efter den ursprungliga, den världsskapande lagens principer. - och dessa viga principer den innefattas i den geometriska konstruktionens lag. “

Så skriver en inspirerad och klarsynt Gösta Adrian Nilsson i sitt teoretiska verk “Den gudomliga geometrin”, författat under tre intensiva dygn i Paris i maj 1921, samma år som auktionens verk målades. Verket förkunnar hans idealistiska syn på konsten, starkt teosofiskt inspirerad. Han befinner sig i Montparnasse och bor i samma hus som den store modernisten Fernand Léger. Han identifierar sig som “internationell” och rör sig i stimmet bland andra tongivande konstnärer och författare på brasserierna la Rotonde och le Dome. Med denna sfär för sina sinnen reflekterar, skriver och målar modernisten GAN, med sin stilutveckling i egen säker hand.

GAN är lundensaren vars konstnärliga bana tog fart under hans resa till Berlin 1913. I denna europeiska metropol mötte den då sökande symbolisten det modernistiska avantgardet i kretsen kring galleriet “Der Sturm”. Han blev inspirerad och uppfylld av alla moderna uttryck och rörelser som han kom i kontakt med där. Bland alla intryck som han insöp fanns färgstark expressionism, urban futurism och en ny rumslighet vilken uppstått i kubismens fragmenterade motiv.

Tillbaka i Sverige hade han fått nytt självförtroende och utvecklade en egen stil, där sjömännen tidigt dök upp. De hade en stor symbolisk betydelse för GAN genom sin fria livsstil, men också en erotisk inverkan på honom som i vår tid har blivit mer uppenbar. Efter en produktiv tid tog GAN snart för sig på utställningsarenan i Sverige. Han väckte uppmärksamhet, förbryllade och kritiserades. Men undan för undan blev han en erkänd modernist på hemmaplan. Av en ny generation unga sökande konstnärer, som bland annat fanns i den framtida Halmstadgruppen, väckte han stor beundran.

Lika rastlös som han var inför färden till Berlin, hade han börjat bli inför sin resa till Paris. Han behövde beträda okänd mark och få sin inspiration väckt på nytt. Precis som sjömännen, sina havets hjältar, sökte och närdes han av äventyr i det okända. Paris hade egentligen länge varit på kartan, men kriget hade kommit emellan och väntan på visum blivit lång. Efter resan över havet, med ångfartyget Flandria anlände han med tåg till Gare Saint Lazare kl 11 på förmiddagen den 4 juni 1920. I fem år skulle han stanna i Paris, med avbrott för två längre vistelser i Sverige 1922 och 1923. Han hyrde en dubblett på Boulevard tour Maubourg, nära det geometriska Eiffeltornet från världsutställningen 1889, ett givet motiv för GAN.

Det attraktiva läget till trots så var det först när han flyttade till Montparnasse, och fann den sprudlande gemenskapen där, som Paris drabbade honom. Stadsdelen, som redan under 10-talet hade börjat konkurrera med Berlin som centrum för den avantgardiska konsten, var fylld av en internationell samling konstnärer som umgicks och arbetade sida vid sida. En fjärdedel av dem var emigranter från krigets framfart, medan resterande hade sökt sig dit av egen vilja, bland dem fanns amerikaner, engelsmän och svenskar. GAN skriver i sin dagbok, jämför Lindgren “Gösta Adrian-Nilsson”, 1949, s. 81: “Den befrielse jag kände kan ej beskrivas. Först nu kom jag till Paris /…/nästa morgon som blev en tidig morgon, stannade jag på boulevarden och såg det kristallklara spolvattnet forsa i rännstenen. Jag skulle kunnat dricka det. Nu började Rotonde och Café du Dome, och jag var äntligen presenterad som internationell. Jag hade kommit hem. Det Paris som då fanns, är min vackraste saga.”

I oktober 1921 flyttade GAN in i ateljéhuset på 86, rue Nôtre-Dame-des-Champs, precis runt hörnet om Boulevard Montparnasse. I huset hade Fernand Léger sin ateljé och kommande akademie, och Isaac Grünewald och Sigrid Hjertén bodde högst upp. Under dem bodde skulptören Arvid Källström med sin hustru Elin. Källström och GAN skulle ty sig till varandra, och som Lindgren skriver, “dela allt i vått och torrt”.

Den tongivande kubisten Léger ägnade sig åt en stram maskinkubism med rörliknande geometriska former. Ett givande umgänge med honom, och andra stora namn som Alexander Archipenko, inspirerade GAN:s utveckling av hans syntetiska kubism. I auktionens verk syns denna stil i sin mest lyckade form, i en balanserad och noggrant komponerad kubistisk syntes. Den kalejdoskopiska, cirkulära rörelse som tidigare funnits i GAN:s verk, hade nu började ge vika för en statisk balans. Till skillnad mot Léger så behåller GAN en detaljrikedom och klar färgskala, något som uttrycker hans rika fantasi liksom estetiska stilism.

Två stolta och eleganta sjömän möter oss mitt i blickfånget. Den främre av dem, som nästan skymmer den andra, tronar upp sig som en riddare med blicken i fjärran, lätt svängd med axeln mot oss. Han är bredbent och står lite nonchalant stödd på det vänstra benet. Här finns en rättframhet och en maskulinitet som uttrycks genom både kraftiga käkar och muskulösa bringor. Snittet på deras uniformer är estetiskt tilltalande, och de förgyllda detaljerna och de bländande vita mössorna lyser upp bilden. De står på något som som liknar en landbrygga i fören på ett skepp, beredda på att gå i land. Sjömännen bemästrar båten och just nu, hela världen framför sig. Auktionens nummer är signerat med GAN:s ankarmonogram placerat i bilden på trappsteg, i perfekt syntes med resten av bilden. Monogrammet som han uppfann i Göteborg i september 1919 använde han sig av under den första tiden i Paris.

Det mäktiga skeppet glider in mot land. Seglen är nedfällda och endast en tjock brun mast med nedfällda linor och vajrar syns i bakom dem. Den mörka fonden är dov och gör att det färgstarka motivet blir än mer centrerat. Sjömännen är uppbyggda av en syntes av geometriska färgfält, perfekt placerade mot varandra. De flesta är triangulära och domineras av blåa, gula och vita kulörer. Känslan av en fulländad helhet infinner sig. Men det är i det narrativa som målningen blir levande, och som gör att GAN, trots sin teoretiska sida, ändå visar att han var en stor romantiker. Vilka är sjömännen, och vart har deras äventyr tagit dem den här gången, och vad lämnar de bakom sig? Är det två vänner vi ser på skeppet eller två älskande? Dedikationen till Arvid Källström gör att GAN:s egen verklighet inkorporeras i bilden. Han fann många vänner i Paris och det var först då som han trivdes i staden, och som hans skaparglädje resulterade i mästerverk som “Sjömän”. Där finns perfektion och mystik på samma gång. Två av GAN:s många motsägelser som följde med hans konstnärskap och som gör det så oerhört tilltalande.

GAN-kännaren Jan Torsten Ahlstrands kända formulering: ”Gösta Adrian-Nilsson hade turen att dimpa ned på den europeiska konstscenen i rätt ögonblick vid två olika tillfällen: i Berlin 1913 och i Paris 1920” ur “GAN –den store outsidern i svensk modernism", 2002, är mycket träffande för GAN:s konstnärliga utveckling, och placerar honom gång på gång i spetsen för modernismens utveckling. Men det handlar inte bara om tur, utan också om GAN:s känsla och tro på sin egen inre övertygelse, på konsten som en stark kraft och på sin egen stora kapacitet. Han står i fören och lyckas återigen få oss att häpna över ett mästerverk.