272. JOHAN STARBUS. Porträtt av Conrad Sparre.

JOHAN STARBUS
1679-1724
Porträtt av general friherre Conrad Sparre, bröstbild från vänster, bärandes pudrad allongeperuk, vit lindhalsduk, bröstharnesk och blå rock med förgyllda knappar
Signerad på baksidan Jaen Starbus pinxit. Olja på duk, 80 x 62 cm.

Registrerat i Svenska Porträttarkivet (SPA) 1919:984

PROVENIENS
Brogård slott, Bro socken, Uppsala län
därefter i arv inom familjen

LITTERATUR
Sixten Strömbom: Index över svenska porträtt 1500-1750 i svenska porträttarkivets samlingar, Vol. II, 1939, omnämnd sidan 772 och avbildad nr 947

General Conrad Sparre (1680-1744) var en svensk friherre och militär. Han var son till Carl Sparre och Beata Falkenberg af Trystorp, bror till landshövdingen Fredrik Henrik Sparre och från 1718 gift med Anna Eleonora Wachtmeister af Björkö (1695–1778).

1687 skrevs han, tillsammans med sin bror, in vid Uppsala universitet. Han visade särskild fallenhet för teckning och matematik. 7 maj 1697, samma dag som kungliga slottet brann, anställdes han som page hos Karl XII, och deltog vid Karl XI:s begravning, hertig Fredrik av Holsteins biläger på Karlberg och Karl XII:s kröning.

Sparre deltog från 1698 på fransk sida i spanska tronföljdskriget och tjänstgjorde där under sin farbror greve Erik Sparre af Sundby. I Polen anslöt han sig 1708 till den svenska armén och deltog i Karl XII:s ryska fälttåg. Den lysande segern i slaget vid Holowczyn samma år följdes av det avgörande nederlaget i slaget vid Poltava året därpå. Han blev sårad i en skärmytsling kort före Poltava och fick bäras på bår till Bender i det Osmanska riket. På uppdrag av Karl XII deltog han i major Cornelius Loos expedition till Orienten 1710–1711. Första anhalt var Istanbul och sedan besöktes Syrien och Egypten. Uppdraget för expeditionen var att teckna av bland annat byggnadsverk att senare förströ kungen med. Omkring trehundra teckningar utfördes. Endast ett fyrtiotal av dessa räddades undan en brand i samband med kalabaliken i Bender 1713 och förvaras idag på Nationalmuseum.

Sparre var kapten i livgardet 1711 och tillfångatogs i kalabaliken i Bender men blev utlöst efter nio dygn. Han följde 1714 den polske kungen Stanisław I Leszczyński från Turkiet till Zweibrücken och återförenades med Karl XII samma år när denne återkommit till Stralsund. Han sårades i striden vid Stresow i samband med att Fredrik Vilhelm I av Preussen landsatte trupper på Rügen 1715. Efter Stralsunds kapitulation fördes han som fånge till Spandau men rymde och återkom till Sverige 1717. Vid hemkomsten utsågs han till överstelöjtnant vid halländska regementet och deltog i Karl XII:s norska fälttåg 1718. Avsked från armén 1719 med överstes grad.

Sina sista år tillbringade Sparre i stillhet på sin sätesgård Malma i Västergötland. Han var dock en flitig riksdagsbesökare och engagerade sig i frihetstidens politik.