Karin Björquist, född 1927 i Säffle, var en svensk formgivare och keramiker, verksam vid Gustavsbergs porslinsfabrik i drygt 45 år. Hennes far var cykelhandlare och sålde förutom Crescent även det egna märket BBS (Bröderna Björquist i Säffle). Modern var en fullfjädrad sömmerska och det bidrog sannolikt till Karin Björquists intresse för konsthantverk. Hon sökte sig till Tekniska skolans aftonkurser där hon inriktade sig mot textila uttryck. Ett år senare övergick hon till avdelningen för glas och keramik där Lis Husberg var verksam som lärare. Genom en släktings försorg skickade Björquist ett brev samt några teckningar till Wilhelm Kåge. Denne svarade med att ge henne en praktikplats i Argentasalen. Här kom hon bland annat att ägna sig åt att måla putti. Karin Björquist avslutade sina studier med Edgar Böckman som ny lärare i keramik och anlände till Gustavsberg hösten 1950. Vid det laget hade Stig Lindberg ersatt Wilhelm Kåge som konstnärlig ledare vid fabriken. Trots en första tid vid fabriken intill två giganter (först Kåge därefter Lindberg) lyckades Björquist finna ett eget uttryck i det hon skapade. 1954 ställde hon ut sina alster på Röhsska museet i Göteborg och fick i fackpressen fint mottagande. Flera var de som tidigt upptäckte hennes förmåga att skapa användarvänliga artiklar. Detta ledde till att hon kom att svara för en betydande mängd restaurangporslin. Det blev också Karin Björquist som fick till uppgift att ta fram Nobelservisens porslin till stiftelsens 90-årsjubileum år 1991.
Serviser och serier
Nobel-servisen är idag Karin Björquists kanske mest kända skapelse och tillhör tveklöst de mest omtalade svenska serviserna under 1900-talet. Uttrycksmässigt står den i absolut kontrast till den mycket framgångsrika serien Vardag, lanserad 1955 i grön glasyr, som tillverkades under nästan två decennier. Likt Marianne Westman vid Rörstrand kombinerade hon arbeten med en grövre estetik med betydligt nättare alster. Exempel på den senare typen är kaffeservisen Malva från 1965 i flintgods. Under det sena 1960-talet när det allmänna formspråket förändrades i hög fart prövade sig Björquist fram och skapade bland annat modellen Röd kant som till formen nämnvärt skilde sig från flertalet av hennes modeller framtagna med användarvänligheten i första rummet. Under 1980-talet presenterade hon ett antal modeller med ett mer borgerligt, dekorativt formspråk. Ett exempel på det är är serien Liza från år 1984.
Vardag, ett ugnssäkert gods som var i produktion 1955-73.
Kaffeservisen Malva från mitten av 1960-talet. Dekoren bär rötter i 1950-talet men i ett utförande anpassat för det efterföljande decenniet. Modellen tidstypiskt VDN-deklarerad.
Röd kant, i produktion 1968-1970. Modellen visar Björquists förmåga att vara både nyskapande samtida och traditionell på samma gång.
Bell med markerat öra och återhållsam dekor.
Studiogods
Likt övriga ledande konstnärer vid Gustavsberg skapade Karin Björquist vid sidan av den stora serietillverkningen även pjäser i fabrikens studio. Flera av dessa har tidigare sålts på Auctionet.com som till exempel nedan avbildade vas ur Bo Mattssons keramiksamling, Malmö.
26,5 cm hög vas signerad med Studiohanden.
Utmärkelser
1954 mottog hon guldmedalj vid Triennalen i Milano. 1963 vann hon Lunningpriset och år 1982 erhöll hon Prins Eugens medalj. För Nobelservisen belönades hon år 1992 med utmärkelsen Utmärkt Svensk Form.
Karin Björquist avled år 2018.
Delar ur Nobelservisen.
Tre lockburkar ur serien Delikatess.
Elegant utformad undersida av servisen Vardag.