Carl Fredrik Hill var en svensk konstnär och räknas som en av Sveriges främsta landskapsmålare.
Berättelsen om Carl Fredrik Hills livsöde omnämns ofta som ett av de mest sällsamma inslagen i den svenska konsthistorien. När han vid 28 års ålder drabbades av psykisk ohälsa som med tiden avskärmade honom från yttervärlden var han, förutom för en liten krets, knappt känd som konstnär. Sjukdomens intåg gjorde att han och hans verk snart hamnade i total glömska för omvärlden. Det var först efter hans död 1911 som hans märkliga konstnärsöde kom upp till ytan.
Carl Fredrik Hill växte upp i ett akademikerhem i Lund, och började trots sin pappas invändningar att studera vid Konstakademien i Stockholm. Han hade haft svårt i skolan fram till studentexamen, och det sas att han inte "hade något läshuvud". Lektionerna i teckning var däremot en ljuspunkt i hans liv, särskilt efter att den från Konstakademien nyexaminerade Axel Hjalmar Lindqvist började undervisa och upptäckte Carl Fredriks konstnärliga talang.
Carl Fredrik började tidigt att måla av landskapen omkring honom, från trakterna i Lund till Halmstad och Småland, där familjen ofta tillbringade somrarna.
Till Paris
Efter sina studier vid Konstakademien i Stockholm reste Carl Fredrik Hill, återigen mot faderns vilja, till Paris. Där började han att umgås med andra svenska konstnärer, såsom Alfred Wahlberg och Wilhelm von Gegerfelt, och lärde också känna den tyske konstnären Max Liebermann.
Carl Fredrik Hill, Seine-landskap med popplar, 1877. Corot kom att betyda mycket för Hills produktion, vilket syns tydligt i penselföringen och målningens kompositionsprinciper.
I Paris hänfördes han av det franska naturalistiska landskapsmåleriet, och framförallt hade Camille Corots konst en stor inverkan på honom. I ett brev hem till Sverige skrev han "Corot har upptäckt en ny värld, ty han har upptäckt ett nytt sätt att se den gamla". Hill befann sig snart i en period starkt influerad av luminarismen, en skymningsromantik som under höll ett fast grepp om Hill och präglade hans produktion fram till mitten av 1870-talet.
Bland annat är målningen Höstlandskap ett tydligt exempel på detta, vars skimrande ljus byggdes upp med upprepade lager av färg på en mörk bakgrund. Här syns också tydliga influenser från de franska impressionisterna, där träden är mer skissartade än den väl återgivna åkermarken.
Carl Fredrik Hill arbetade idogt med att få med några av sina verk på Parissalongen, med föga framgång. Han var dock övertygad om att Sverige i honom skulle få en ny mästare – och fylld av denna tro uppfattade han juryns refusering av hans verk som en förföljelse. Därför lät han sig istället representeras på de refuserades salong.
Nya vyer
Efter en tid i Paris sökte han sig till öppna landskap och vistades bland annat i Montigny i arrondissementet Fontainebleau. Här sökte han nya vyer och uttryckssätt, målade omväxlande med pensel och palettkniv och skapade flera av sina mest kända skildringar av utsikten över Seine och blommande fruktträd.
Samtidigt började hans psykiska hälsa att svikta. Han började måla allt mer frenetiskt och under sensommaren i Luc-sur-Mer i Normandie skapade han målningar i en rasande takt, ofta med havet skildrat som träsk och stupande klippmurar. Trots tidigare refuseringar från Parissalongen anmälde han 18 målningar till den kommande världsutställningen 1878.
Efter att grannar klagat på att han skrek om nätterna och hans vänner reagerat på att hans målningar började innehålla obscena motiv, lades han in på mentalsjukhus i Passy i januari 1878. Där konstaterades att han led av hallucinationer och förföljelsemani. Idag benämns hans sjukdomstillstånd som paranoid schizofren psykos.
Carl Fredrik Hill, utan titel, odaterad.
Tyvärr visade Hill inga tecken på förbättring under vistelsen på sjukhuset i Passy. Istället reste han hemåt 1880, och efter att en tid varit inlagd på sjukhus i Roskilde och i hemstaden Lund bodde han från 1883 i sitt föräldrahem. Där vårdades han av sin mamma och syster i närmare 30 år, tills han avled i sviterna av lunginflammation 1911.
Mellan 1883 och fram till sin död levde Carl Fredrik Hill i mångt och mycket i sin egen värld. Han slutade i princip med landskapsmåleriet, men skapade under de nästan tre decennierna flera tusen teckningar med olika motiv och tekniker.
Under sitt liv kämpade Carl Fredrik Hill mot psykisk ohälsa och omgivningens oförståelse för hans konst, men ur hans kamp växt ett unikt och rikligt konstnärskap fram som över hundra år efter hans död fortsätter att fascinera.