Alexander Roslin

Alexander Roslin var en svensk porträttmålare.

Han föddes 1718 i Malmö, men flyttade tillsammans med sin familj runt i södra Sverige eftersom hans pappa fick uppdrag i olika städer som amiralitetsmedikus.

Sin första konstnärliga handledning fick Alexander Roslin av en tecknare vid amiralitetet, som upptäckte att han hade ovanlig talang för teckning och målning och uppmanade honom att söka sig vidare till konststudier i Stockholm.

Alexander reste till Stockholm och gick fem år i lära hos hovmålaren G.E. Schröder, där han målade både porträtt och genretavlor.

Efter studierna arbetade han med att måla porträtt för kyrkan och aristokratin, och var under några år anställd som hovmålare hos markgreve Fredrik av Brandenburg-Culmbach. Han fick tjänstledigt 1747 för studieresor till Italien. I Florens inspirerades han av barockmålarna Guido Reni och Francesco Albanis konst, och valdes också till medlem i den kejserliga konstakademien.

Under resan målade Alexander Roslin många porträtt av italienska adelsmän. När tjänstledigheten var slut fick han ett rekommendationsbrev av franska kungahuset, och reste till Paris.

Med hjälp av den svenska beskickningen i Paris kom han nästan omedelbart in i det franska konstlivet och gjorde en snabb karriär. Redan 1753 blev han agré (en konstnär som verkade i akademiens anda) vid franska konstakademien. Då hade han tidigare fått ställa ut flera porträtt på Parissalongen där han fått god kritik, och därefter lät beställningarna inte vänta på sig. Inom kort blev Alexander Roslin en av de ledande porträttmålarna på modet, känd för bland annat sitt stoffmåleri. Han talang var obestridd och Parisatmosfären påskyndade hans utveckling mot att bli en fulländad konstnär.

Vistelsen i Paris blev en vändpunkt i hans karriär, och många av de porträtt han skapade efter att han anlänt till staden höll internationell mästarklass. Han blev en allvarlig konkurrent till de franska porträttmålarna, som fram till bara några år innan sin bortgång deltog i samtliga Parissalonger. Sammanlagt ställde han ut ett hundratal porträtt, men tros ha skapat ungefär det sexdubbla.

Alexander Roslin fick måla kungaporträtt i flera länder och många av den tidens mest inflytelserika personer porträtterades av honom. Han gjorde också historiska målningar, bland annat en föreställande Ludvig XV:s mottagande i rådhuset i Paris, som idag bara finns bevarad som kopparstick.

I det franska konstlivet steg Alexander Roslin i graderna, och 1770 fick han lön på stat och ämnbetsbostad i Louvren. Från 1773 ändrade han sin signatur Roslin Suédois till Chevalier Roslin, eftersom han tilldelats den nystiftade Vasaorden, som på den tiden var väldigt ovanligt för en konstnär. Samma år blev han också invald som ledamot i svenska konstakademien.

Mellan 1755 och 1778 befann sig Alexander Roslin på resande fot. Han uppehöll sig bland annat i Ryssland, där han målade sammanlagt runt 100 porträtt av kejsarinnan och andra inflytelserika ryssar. Han reste också till Polen och Österrike innan han vände tillbaka till Frankrike. Under hans frånvaro hade Frankrike fått ett nytt kungapar – Ludvig XVI och Marie Antoinette – som han också fick måla av.

Vid slutet av 1780-talet försämrades Alexander Roslins hälsa och också hans syn. Han fortsatte att måla men med den stundande revolutionen var det få som hade råd eller vågade beställa porträtt. Han deltog på ytterligare en Parissalong 1791, innan han avled 1793.

Alexander Roslins tidiga verk är utförda i ljusa och svala färger, som under 1760-talet övergår till en formsträngare stil med kraftigare färger. Hans stora skicklighet och lyhördhet för tidens smak gjorde honom omåttligt populär i den parisiska aristokratin – förmodligen till många inhemska porträttmålares förtret. Under sitt yrkesverksamma liv avbildade han en stor mängd kungligheter och adelsmän. Bland hans mest kända alster finns porträttet av Carl von Linné, som under många år prydde vår svenska hundralapp, Damen med slöjan som är en av Nationalmuseums mest omtyckta målningar, och porträtten av Gustav III.