Anna Petrus var en industridesigner och skulptör, bland annat känd för sin formgivning för Svenskt Tenn.
För snart hundra år sedan blev Anna Petrus en pionjär som formgivare för bland annat Svenskt Tenn och Näfveqvarns bruk. Hon beskrivs som en självständig och stark personlighet, modern för sin tid och drevs av passion för sitt arbete.
Anna Petrus vas Janushuvud för Svenskt Tenn formgavs 1927, och produceras än idag.
Efternamnet Petrus tog hon under skoltiden på Konsthögskolan, där hon började efter sin studietid i London. Hennes egentliga debut ägde rum 1916 på Konstföreningen i Stockholm, med skulpturer i gips, brons och marmor. Det riktigt stora internationella genombrottet kom dock med världsutställningen i Paris 1925, där hon visade föremål i tenn och gjutjärn och blev en del av den svenska art décon, även kallad Swedish Grace.
Anna Petrus och Svenskt Tenn
Tenn hade varit omodern en längre tid. Det var ett material som förknippades med tradition och hantverk, inte med framtid och förnyelse. Svensk tennframställning hade under lång tid skyddats genom det gamla skråväsendet som kontrollerat produktionen. Kvaliteten och skickligheten hade bevarats, men bruksföremålen och formerna såg likadana ut år efter år.
Skål i försilvrat tenn på lejonfötter, för Svenskt Tenn.
Anna Petrus lejon
Lejonet kom att bli ett återkommande motiv i Anna Petrus produktion. Hennes lejon finns i olika former. Ibland som bärande element i en möbel, ibland som stiliserad dekor på en blomsterlåda eller en öppen spis. En del av hennes lejonföremål är i produktion av Svenskt Tenn än idag.
Lejonfigurin av Anna Petrus för Svenskt Tenn.
Hon hade ett mycket säreget uttryck och behärskade flera konstnärliga discipliner. Hon var förutom formgivare också en hängiven dansare, och hon satte 1917 upp en modern dansföreställning tillsammans med Märta Kuylenstierna och Siri Derkert på Intima teatern i Stockholm.
Anna Petrus på auktion
Föremål av Anna Petrus är enormt eftertraktade på auktionsmarknaden, särskilt de unika och tidigaste föremålen. Det som finns kvar av hennes tidiga produktion är nämligen väldigt lite: inför en stor utställning 1920 brann hennes ateljé med alla verk ner. Hennes välkända lejonfiguriner, ljusstakar och takarmaturer når ofta höga belopp, tillsammans med hennes eleganta skålar och lockaskar i tenn. Ofta dekorerade med det ikoniska Petruslejonet, förstås.