Bengt Nordenberg var en svensk målare, känd för sina nationalromatiska landskap, och motiv från allmogens folkliv. Han tillhörde Düsseldorfskolan, och omnämns ofta som genremålare.
Bengt Nordenberg växte upp i Komperskulla i Blekinge, i en fattig torparfamilj. De var tio barn, där Bengt var mellanbarn nummer fem. Hans föräldrar tyckte att han var för svag och spenslig för utomhusarbete och blev istället satt vid spinnrocken. Han blev som liten pojke uppmärksammad för sitt hantverkarbete, och sin glädje för att rita och skapa. I en grotta på gården inredde han sin egna lilla ateljé, med egna papper och pennor som en dräng hade ordnat åt honom. En gumma i bygden bidrog med växtfärg, och när ritmaterialet tog slut gick täljkniven varm. Man skulle nästan kunna tro att berättelserna om Emil i Lönneberga är inspirerade av Nordenbergs uppväxt.
Hans föräldrar anade att den svaglemmade pojken skulle få en ljusare framtid om han lämnade gården, och trots många syskon fick mellanbarnet Bengt chansen att gå i skola. Han utbildades till präst i Karlshamn, och vid tolv års ålder var han lärling hos en målarmästare i Sölvesborg. Han återvände ofta hem till gården för att hjälpa föräldrarna, men fick vid ung ålder uppdrag som kringresande målargesäll. I Blekinge och Småland berikande han allmogen med sina målningar på väggar och möbler, textilmåleri och vad som beställdes. Han lyckades på detta vis intjäna tillräckligt med pengar för att vidareutbilda sig vid Konstakademin i Stockholm. Här var hans visioner tydliga, han ville skildra sin uppväxt och sina upplevelser från det bygdeliv han upptäckt under sina uppdragsresor. Men pengarna tog slut och han tog anställning hos dekormålaren bakom Stockholms slott, något han såg som ett nödvändigt ont. Han lämnade snart yrket för att fortsätta sitt kall, att via konsten berätta om det folkliga Sverige.
På 1850-talet tog han med sig sina penslar utomlands, bland annat till Frankrike och Italien, och landade slutligen i den betydande staden Düsseldorf i Tyskland. Likt många av hans landsmän som Kilian Zoll, Marcus Larson och Carl d’Unker vurmade han för det nationalromantiska, och anslöt sig till de många europeiska konstnärer som vallfärdats till staden. Här förenades de i en impressionistisk och nationalromantisk gemenskap; Düsseldorfskolan.
Under denna period var Bengt’s privatliv kantat av glädje och sorg. Hans fru Maria dog redan fem månader efter bröllopet, men efter några år gifte han om sig med Nanny, som förblev hans hustru livet ut. De fick tillsammans många barn.
Under 1860-talet gjorde Nordenberg några av sina mest framstående målningar, exempelvis “Tiondemöte i Skåne”. Han blev även invald som ledamot i konstakademin.
Nordenberg förblev verksam i Düsseldorf under ett halvt sekel, och avled där 1902, på ålderns höst.
På grund av sin skicklighet och noggrannhet att gestalta allmogen och det folkliga vardagslivet, har Bengt Nordenbergs målningar ett visst kulturvärde och folkloristiskt intresse. Idag är han representerad på många landsortsmuseer i Sverige, samt på Nationalmuseum och Nordiska museet i Stockholm. Det ofta mörka och dunkla Düsseldorf-måleriet har länge varit lågt värderat men har på senare år fått ett visst uppsving. Med tanke på den enorma kvalitén i måleriet så är det fortfarande fyndläge dock!