Arvid Källström var en svensk skulptör född i Oskarshamns församling 1893.
Han föddes med skulpterandet i blodet då både hans far Edward Källström och mor Ida Pettersson var verksamma som ornamentsbildhuggare. Som barn hade han även Axel Petersson "Döderhultarn" i närheten och såg honom arbeta med sina träskulpturer.
Som 20 åring tog Arvid Källström kontakt med den kända skulptören Carl Eldh och fick rådet att söka sig till Paris. Där skulle han kunna lära sig mest om den samtida skulpturen. Dock bröt första världskriget ut och en resa till Paris blev omöjlig att genomföra. Istället hamnade han i Köpenhamn och gick i lära hos den danska skulptören och keramikern Kai Nielsen.
Efter att första världskriget tagit slut så kunde Arvid Källström äntligen besöka Paris 1920. Där skaffade han sig en ateljé i samma hus som Fernand Legér och Isaac Grünewald. Konstnären och skulptören Gösta Adrian-Nilsson var en tid inackorderad hos honom och fick tidigt inspireras av nonfigurativ konst.
Under de nästakommande åren företog han många studieresor i Europa till länder som Italien, England och Belgien. Han återvände till Sverige 1934 och bosatte sig i Stockholm. 1939 vände han dock tillbaka till sina hemtrakter och bosatte sig i Påskallavik. Där kom han att vara verksam i resten av sitt liv.
Arvid Källström var väldigt produktiv och utförde en stor mängd skulpturer, stora som små. Han har även utfört en stor mängd offentliga verk framförallt i Småland men även runt om i Sverige. Han jobbade i en stor mängd material som brons, gips, marmor, sten, trä och keramik och experimenterade gärna med nya former och material. Hans hem och ateljé, Källströmsgården, stod tidigt öppet för besök av konstintresserade.
Idag är han starkt förknippad med trakten kring Oskarshamn där han levde och verkade större delen av sin karriär. Han var även morfar åt en annan Oskarshamns-profil, nämligen Håkan Juholt.
Arvid Källström gick bort i Påskallavik 1967.