ERIK CHAMBERT. Sekretär, art deco, 1930-tal.

Fanerat i olika träslag. Byrådel med tre lådor. Ben med nyklassicerande dekor. Överdel med utdragbar skrivskiva. Skåpinredning med totalt åtta utdragslådor, i mitten nisch med två grönmålade kolonner. I vardera dörr två hyllor. Nycklar finns. Höjd 110 cm. Bredd 84 cm. Djup 48 cm.

Erik Chambert (1902–1988) var en central gestalt inom svensk möbel- och inredningsarkitektur under 1900-talet. Utbildad vid Högre Konstindustriella Skolan i Stockholm, där han utexaminerades 1925, förenade han gedigen hantverkskunskap med en konsekvent formmedvetenhet. Redan 1922 belönades han med silvermedalj för sitt gesällprov som snickare, en bakgrund som kom att prägla hela hans yrkesgärning.

Som konstnärlig ledare för familjeföretaget AB Chamberts möbelfabrik i Norrköping utvecklade han ett personligt formspråk som ofta beskrivs som mänsklig funktionalism. Genombrottet kom vid Stockholmsutställningen 1930, där han presenterade en funktionalistisk inredning som uppmärksammades för sin balans mellan enkelhet och elegans. Hans möbler från denna period kännetecknas av klara proportioner, omsorgsfull materialbehandling och en strävan efter ljushet och rumslig harmoni.

Internationella studieresor under slutet av 1920-talet och början av 1930-talet förde honom i kontakt med Bauhaus och den europeiska modernismen. Intrycken omsattes i en stramare och mer reducerad formgivning där konstruktionen är tydlig och dekoren återhållsam. Samtidigt förblev hans möbler taktila och mänskligt anpassade, med särskild uppmärksamhet på komfort och vardaglig användbarhet.

Chambert arbetade ofta med specialbeställningar och producerade många möbler i begränsade upplagor. Ett återkommande drag är integrationen av konstnärliga element i möblerna, särskilt genom avancerade intarsiainläggningar där figurativa eller symboliska motiv utfördes i olika träslag, ibland kompletterade med pärlemor eller metall. Skåpet Livets vågskål från 1945, idag bevarat på Nationalmuseum, utgör ett betydelsefullt exempel på hur han förenade möbelarkitektur och bildkonst i ett sammanhållet verk.

Som inredningsarkitekt gestaltade han både privata och offentliga miljöer, där möbler, textilier och färgsättning bildade en helhet. Han ritade även egna textilmönster och samarbetade med svenska textilproducenter. För Chambert var möbeln aldrig ett isolerat objekt utan en del av ett rumsligt och estetiskt sammanhang.