GÖSTA WERNER. "1930 New York". Signerad och daterad 66-81. Oljemålning på segelduk.

Målningen är med i TV-programmet Antikjakten på TV8 episod 3.
Gösta Werner avskydde att bli kallad marinmålare. För han var ingen marinmålare. Han såg sig själv snarare som en målare som hämtat sin inspiration från havet och från sjömännens verklighet ombord på en båt och deras intryck från hamnarna runt om i världen. Själv var han både sjökapten och meteorolog och ända sedan en dag i början på 60-talet, då han återfunnit sina gamla dagböcker, kom inspirationen från tidigare resor att tydligt synas i hans måleri.

Det är ett folkloristiskt och spontant måleri med mycket humor och målningarna innehåller ofta de typiska ikonerna för sjömanslivet såsom båtar, segel, flaggor, bojar, havets och himlens skiftningar vid olika väderslag, samt tatueringar. Gösta Werner hade dock själv inga egna tatueringar utan hade, efter en förmaning från en sjökapten, valt att inte tatuera sig. Han valde i stället att måla dem på duk eller på papper som små akvareller vilka han sen kunde sammanfoga till olika collage.
Men Gösta Werner var också väldigt tidig med att använda texter, kalligrafiska tecken och stiliserade bokstäver i sina målningar. Ibland är det fraser ur hans egna dagboksanteckningar, ibland namn på olika fartyg, kända som okända.
I en intervju från 1989 så berättar Gösta Werner – ”Jag tycker att bokstäverna är vackra och att dom behövs i mina kompositioner. När jag först gick till sjöss såg jag alla slags skrivtecken, både västerländska och orientaliska på lådor och balar ombord och i hamn. Jag hade oftast ingen aning om vad ord och tecken betydde – de var laddade av mystik. Och så är det fortfarande”.

Många av Gösta Werners målningar är också målade direkt på segelduk. De gamla dukarna vilar på spännande hemligheter efter att ha gått igenom okända äventyr som t.ex. hårda stormar eller kanske varma och sköna seglatser i gassande sol. De gamla dukarna hittade Gösta Werner ofta på sina resor, bland annat låg dom slängda i hamnarna bland annat i Rotterdam och i New York.
Att sen låta duken träda fram genom måleriet ger ytterligare en spännande och intressant effekt. Segeldukens struktur blir som en del av det totala konstverket. Verket ska heller inte stängas in i en ram utan hänga fritt, så som riktiga segel gör.

I slutet av 1950-talet så bodde Gösta Werner en tid i Rom. Han hade en ateljé i ett ateljéhus på Piazza del Biscione där många olika konstnärer från olika delar av världen verkade. Bland annat så umgicks han med dom amerikanska konstnärerna Larry River och Cy Twombly som även de hade ateljéer i huset. Auktionens målning förmedlar samma känsla som dessa konstnärers verk från samma tid och man kan fantisera om hur deras samtal om konsten fördes i deras olika ateljéer.

111 x 126 cm.