ALVAR AALTO. METALLBORD, Valaistustyö Ky 1974/75.

Runt bord med underrede, sex förnicklade hyllor och ovanpå ett tvådelat askfat,. Märkt AA Valaistusttö Ky. Diameter 60,5 cm, höjd 54 cm.

Alvar Aalto är idag en av de främsta företrädarna för den skandinaviska modernismen. Hans böjträmöbler står som symboler för den mjukare tolkning av de strömningar som växer fram i Europa under 1920- och 1930-talet.
Men det är som stram funktionalist han får sitt genombrott. Efter avlagd examen vid Helsingfors tekniska högskola öppnar han eget arkitektkontor i hemstaden Jyväskylä. Efter framgångar med bland annat Arbetareföreningens hus (1923-25) och Skyddskårens hus (1927-29) flyttar han till Åbo där han ritar Turun Sanomats hus (1930), Pemars Sanatorium (1933) och Viborgs bibliotek (1935). Det sistnämnda färdigställs samma år som han tillsammans med hustrun Aino Aalto, Marie Gullischen och Nils-Gustav Hahl etablerar firma Artek. För denna kommer han de närmsta åren att formge en rad organiskt hållna böjträmöbler varav flera tillverkas än idag. Men redan under 1920-talet intresserar sig Alvar Aalto för gestaltning av möbler. Under detta decennium ritar han bland annat ett rökbord i metall med sex våningsplan. Det är utfört i en strängt hållen funktionalism utan några som helst likheter med 1930-talets standardiserade vardagsmöbler från firma Artek. Det går däremot att finna släktskap med Aaltos arkitektur, inte minst med Pemar sanatorium och även med den funktionalism som vid tiden gör sig gällande på kontinenten. 1932 sammanfattar den svenske konstkritikern Gotthard Johansson den finske möbelformgivaren och arkitekten i en mening:

”Aalto själv är en man, som man lika ofta träffar i Paris, Berlin eller Stockholm som i Åbo, en kättersk och uppfinningsrik hjärna, som umgås med arkitekturen som med en stor Meccanolåda, men samtidigt en raffinerad artist med något av Le Corbusiers instinktivt säkra balanseringsförmåga.”

Johansson ser i Aalto likheter med Le Corbusier och det är närmast till denne paralleller kan dras då Alvar Aaltos möbelskapande under 1920-talet avhandlas. Långt senare i sin karriär, några år in på 1970-talet får Alvar Aalto anledning att återvända till det funktionalistiska uttrycket. Då i samband med att Museum of Modern art (MoMa) i New York beställer ett exemplar av hans runda bord med sex skivor. Aalto accepterar och passar också på att förfina några detaljer. Askfatet görs en aning större och placeras närmare cirkelns yttre. Uppdraget att utföra beställningsarbetet går till Viljo Hirvonen. Att Hirvonen anförtros uppgiften är ingen slump. Viljo Hirvonen grundar 1952 firma Valaistustyö Ky och inleder redan året därpå ett samarbete med Alvar Aalto. Hirvonen behärskar metallarbete ut i fingerspetsarna och blir för Aalto en idealisk partner i framställandet av armaturer. Då MoMa beställer ett arbete i metall är Hirvonen det självklara valet. Viljo Hirvonen hinner emellertid inte mer än att färdigställa bordet innan han efter kort tids sjukdom går bort. När så Alvar Aalto året därpå avlider expedieras aldrig beställningen. Bordet blir kvar i Finland och har fram tills nu varit i privat ägo.