Claude Monet, 1899.
Impressionismen
Impression: Le soleil levant av Claude Monet gav upphov till begreppet impressionism.
De närmsta åren efter studierna var Monets framgång som konstnär ytterst begränsad, och han fick bara en handfull landskapsmålningar och porträtt antagna till 1860-talets årliga salonger. Tillsammans med Edgar Degas, Édouard Manet, Auguste Renoir och Camille Pissarro anordnade han istället en oberoende utställning 1874. Monets bidrag till utställningen Impression: Le soleil levant sågades av kritikerna, som ansåg att målningen hade ett ofärdigt utseende med otydliga former. Målningen gav upphov till att en av de skeptiska kritikerna myntade begreppet impressionism, något gruppen tog till sig och började använda i positiv bemärkelse.
Egentligen skilde sig impressionisterna stilmässigt åt, men hade gemensamt att de gärna målade direkt inför motivet och ville fånga ögonblicket som de uppfattade det personligen. De arbetade med olika optiska effekter av ljus, skugga och färg, och hade en ömsesidig strävan att öka naturalismen i konsten.
Claude Monets stil karakteriseras av en lätt och färgrik palett. Han målade ofta med oblandade färger direkt på en vitmålad duk, där den ljusa ytan ökade färgernas lyster och förhöjde målningens melerade utseende.
Han arbetade ofta utomhus, en plein air, och betraktade sina motiv under olika väder, årstider och tider på dygnet. Eftersom ljuset skiftar under dygnets gång, förändras också formerna på det man ser. Under 1880- och 90-talet målade han ofta sviter med samma motiv under olika ljusförhållanden, och la inte mycket vikt vid detaljer. Istället använde han sig av hastiga och skissartade penseldrag för att snabbt kunna fånga ögonblicket.
Den åldrande mästaren och näckrosorna
Bro över näckrosdamm, 1899.
Trots att Claude Monet färdigställde över 2 500 verk under sin livstid, är han för de flesta nog mest känd för sina målningar av näckrosor. 1883 flyttade han till ett hus i Giverny i nordvästra Frankrike, där han bodde fram till sin död 1926. Husets trädgård med dess dammar blev hans stora inspirationskälla under hans sista år i livet. Bro över näckrosdamm från 1899 är en av hans mest berömda målningar. Den vita bron som sträcker sig tvärs över målningen är i princip det enda som förankrar bilden i verkligheten, som i övrigt är ett nästintill abstrakt kluster av grönt, gult och blått.
Trots kraftigt försämrad syn orsakad av starr fortsatte Monet att måla fram tills att han avled 1926. Han var då en av Frankrikes mest högaktade konstnärer – en popularitet som håller i sig än idag, nästan hundra år efter hans död.