En trappa upp i trävillan i Saltsjöbaden bor antikexperten och programledaren Li Pamp med sina fyra söner. Ett varmt och personligt hem, med tydlig karaktär och på alla sätt högt i tak.
DET HAR GÅTT ETT ÅR sedan Li Pamp och hennes fyra söner flyttade in. Lägenheten ligger högt uppe bland trädkronorna, med sluttande vardagsrumsgolv och sekelskiftescharm i överflöd. Den rymmer ett stort och socialt vardagsrum, med hall, kök och två balkonger. Tre stora sovrum till barnen och så den gamla pigkammaren bakom köket, där Li bor.
– Köket är mitt favoritrum. Inte för att det är det finaste, utan för att det är här jag oftast behöver vara. Då passar det ju att jag huserar i pigkammaren också, det är dessutom ganska litet och mysigt där, säger hon och laddar samtidigt espressobryggaren.
Li Pamp har tidigare arbetat på Bukowskis i Malmö och på Stockholms Auktionsverk. I dag är hon en etablerad SVT-profil och syns i program som Antikmagasinet, Go’Kväll, Antikrundan och Nordiska rum. Hennes eget hem är en härlig blandning av antika och samtida referenser, med personliga anslag i varje hörn.
– Alla i den här branschen är i någon mening sakletare men mitt hem får absolut inte bli något museum, här ska man kunna leva. Barnen måste kunna leka som de vill och gäster får sitta sönder en stol när det är fest. Det värsta jag vet är när det blir ängsligt och uppställt.
Hon beskriver lägenheten som brokig, precis som hon själv
– Jag gillar saker från olika tidsepoker, och det syns i mitt hem. Här trängs saltkar från 1700-talet med moderna konstverk, och allt däremellan. För mig är det inte viktigt att hålla en viss stil eller färgpalett, mycket av sakerna har bara hamnat här. Nästan allt jag äger har jag antingen ärvt eller köpt begagnat, det tar emot att köpa något nyproducerat.
Lägenheten byggdes 1903, då som som rektor- och lärarbostad till Neglinge skola, tvärs över gatan. Det var en tid då man byggde många stora trävillor i Saltsjöbaden, orten som började växa fram i slutet av 1800-talet på initiativ av Knut Wallenberg och Ernest Thiel. Deras målsättning var att skapa en exklusiv sommarort för bättre bemedlade stockholmare. Idag är området ett riksintresse för kulturmiljövården och skyddas enligt den svenska miljölagstiftningen.
LI PAMPS FLYTTLASS GICK FRÅN INNERSTAN till Saltsjöbaden 2004 och sedan dess har familjen hunnit med ett radhus från 60-talet och en villa från 50-talet, bara några kvarter från det stora trähuset på Baggensudden. Barnens pappa bor kvar i samma område, så sönerna kommer och går lite som de känner för även om de rent formellt bara bor här varannan vecka.
– Med fyra killar händer det grejer hela tiden, men jag är förvånad över att det går sönder så pass lite saker ändå. När min äldste son föddes fick jag en prekolombiansk kruka, från typ 300 år fKr, av en vän och kollega. Jag tror det var en fotboll som blev slutet på den, och den var så klart lite svår att ersätta. Det kryllar ju inte av prekolombianska krukor på svenska loppisar direkt. Men sånt är livet, säger Li och skrattar.
– Jag arbetar som frilansande programledare, producent och moderator, det innebär att jag jobbar ganska mycket hemifrån. Det är skönt och tryggt för barnen att veta att jag oftast finns nära och är tillgänglig om det skulle vara någonting.
SÖNERNA HAR FÅTT HÄNGA MED på både antikmässor och auktioner. Mellansonen Daniel verkar ha fattat särskilt tycke för branschen, han tittar gärna på auktionssajter tillsammans med Li. Äldste sonen ropade in en tavla på auktion för några år sedan, och den hänger fortfarande på väggen i hans rum.
– Kanske färgar mitt intresse av sig på dem, eller så blir det tvärtom. De kommer kanske att avsky gamla grejer och historiska anekdoter. Jag ser det ändå som min uppgift att förklara hur saker hänger ihop, varför man har byggt eller format någonting på ett visst sätt, under en viss tid. Det kan hjälpa dom att förstå samhället i dag. Allt hänger samman och även ting är ett kvitto på det större livet.
Ett kvitto på livet som har utspelat sig i lägenheten är det sluttande golvet. Tack vare en småslarvig byggherre tog det inte många år för huset att sätta sig, och börja luta. När det sedan skulle korrigeras hade en dam med ovanligt hög integritet flyttat in i lägenheten. Hon släppte ingen över tröskeln, inte ens hantverkarna som skulle räta upp hennes vardagsrumsgolv.
– När vi tittade på lägenheten var allihop lite tveksamma, men det är konstigt hur snabbt man vänjer sig. Efter en vecka märkte jag knappt att det lutade längre, säger Li.
Livet hemma i lägenheten följer solen och hinner ett helt varv innan dagens slut. Den börjar med morgonkaffe på balkongen utanför vardagsrummet och efter lunch fortsätter den på motsatt sida av huset, där den andra balkongen breder ut sig. En våning upp är man högt uppe bland trädkronorna och det känns nästan som att bo i en djungel, perfekt för varma sensommarkvällar.
– Det var en ren tillfällighet att vi fick flytta in. Jag hade en bekant som bodde här för längesedan, sen föll det sig så att just den här lägenheten blev ledig när vi som mest behövde den. Nu kan jag knappt tänka mig att bo någon annanstans.