Text: Oskar Hammarkrantz
Vad är det med äldre möbler du gillar?
– Man kan skapa en stämning som aldrig går att uppnå med helt nya möbler. Vi har hjälpt coworkingkontoret No18 med inredningen och där är det mest vad som kallas mid century modern. Även när vi gjorde om den gamla fyrvaktarbostaden på Pater Noster till ett minihotell arbetade vi med antikviteter och auktionsfynd.
Någon särskild stilperiod som ligger dig extra varmt om hjärtat?
– Jag är 57 år, så jag är präglad av uppväxten på 60- och 70-talen. När jag var yngre hatade jag stilen, men nu står den för både trygghet och nostalgi. Alla vill alltid blicka framåt, men ibland är det bra att titta i backspegeln också.
Minihotellet i den gamla fyrvaktarbostaden på Pater Noster
Något enskilt föremål som har gjort extra stort intryck på dig?
– Jag har en oljemålning där Rolling Stones gitarrist Ron Wood porträtterat Jimi Hendrix. Egentligen är Wood en väldigt medioker konstnär, men just den här gången fick han verkligen till det.
Fåtöljen Barcelona av Mies van der Rohe för Knoll International
Har du någon särskild budgivningsstrategi?
– Det varierar, men ofta sätter jag mitt maxpris direkt, för att testa konkurrensen. Och förlorar man då är det bara att gå vidare till nästa föremål.
Något du ständigt är på jakt efter?
– För några år sedan skulle vi skapa ett hotell i Sankt Petersburg på temat Brott & straff. Vi ville fylla hotellets bokhylla med olika utgåvor och översättningar av Dostojevskijs bok, och hittade ett tusental olika böcker på ett hundratal språk. Jag kan fortfarande inte låta bli att köpa om jag springer på en utgåva jag inte sett tidigare.
Gwyneth Paltrow och Luke Wilson i filmen The Royal Tenenbaums av Wes Anderson
Muslingestolen/Clam Chair
Har du någon favoritdesigner?
– Mies van der Rohe, förstås. Ett geni. Men även Ron Arad. Jag har jobbat lite med honom, en gränslös galning med en konstnärlig dimension. Sedan måste jag nämna Wes Anderson, jag inspireras av hans sätt att skapa stämningar och miljöer.
Har du gjort något riktigt klipp?
– Ett omvänt klipp, kan man säga. Jag ärvde en liten sportstuga i norska Trysil, fylld med möbler. Där fanns bland annat en jätteful stol. Senare såg jag den på ett magasinsomslag, där Ilse Crafoord lyfte fram den. Då insåg jag att Muslingestolen, som den kallas, var värdefull och jag sålde den på auktion för runt 100 000 kronor.