
GÖSTA ADRIAN-NILSSON (GAN)
1884-1965
Den vita och den blå matrosen
Signerad G.A.N. Olja på duk, 70 x 54,5 cm.
PROVENIENS
Beijers Moderna vårauktion 1989 nr 85, Beijers auktioner AB. kat. 35, s. 35.
Åmells konsthandel
I svensk privatsamling
UTSTÄLLD
Lund, Lunds universitets konstmuseum “Expressionistutställning”. Gösta Adrian-Nilsson och Einar Jolin, 1915, kat. nr 2.
Stockholm, Sven-Harrys konstmuseum “Sjömanskompositioner - färgens dramatik och stadens dynamik med verk av Gösta Adrian-Nilsson (1884-1965)”, 2019, kat. nr. 1.
LITTERATUR
Ahlstrand, Jan Torsten & Westerdahl, Pedro “Sjömanskompositioner - färgens dramatik och stadens dynamik med verk av Gösta Adrian-Nilsson (1884-1965)”, utställningskatalog, Sven Harrys konstmuseums, 2019 Avbildad i färg på s. 71.
Gösta Adrian-Nilssons arkiv, Universitetsbiblioteket, Lunds universitet (vol. 19).
Två uniformerade matroser rör sig tätt bredvid varandra med rak hållning och vridna nackar. En är vit och en är blå. Den blåes vänsterarm är dekorerad med en underofficerares beteckning. De är skeppare, torpedmästare eller styrmän. Trots sin disciplin skvallrar något om att de är lediga. Kanske är det den vite matrosens hälsning, en kamratlig, men lite nonchalant honnör. Eller så är det leendet som man kan skönja i den blåes mungipa. En mast som hålls uppe med vant och vevling syns bakom dem. Enkla rutor, symboler som finns i vårt undermedvetnas register.
Ett sammanhang växer fram ur de kubistiska formerna som är både rundade och kantiga. Koloriten är stark och ser ut att dansa mellan de oregelbundna formerna, som ljus mellan prismor. Matrosernas perfekt svarvade ben verkar drivas framåt av ett hjul. Hjulets nav, som är bakom sjömännen, tycks samtidigt dra in dem mot mitten. Energier möts och sätter organismen av former i en rytmisk rörelse. Två av havets hjältar är påväg ut i den moderna staden. De låter sig svepas med. Året är 1914 och konstnären Gösta Adrian- Nilsson har just funnit sig tillrätta i en ny, enastående och personlig stil.
Åren innan GAN målade Den vita och den blå matrosen befann han sig i en sökande, symbolistisk och impressionistisk period. Han var rastlös och trött på sin hemstad Lund. Av sin gode vän Knut Ljunggren fick han tipset att söka upp dennes svåger, den omsusade kritikern och galleristen Herwarth Walden, i Berlin. Tillsammans med sin hustru Nell, drev Wallden tidskriften och galleriet Der Sturm. Galleriet som blev en knytpunkt för det modernistiska avantgardet var ett perfekt sammanhang för en ung, inspirationstörstande konstnär som GAN. Han tog tåget till Berlin i början av 1913.
Berlin sjöd av liv. Staden var full av industriell och kulturell produktion. Det var en förhållandevis “ung” huvudstad med stora ambitioner att vara i framkant på de flesta områden. Sociologen Max Weber ska ha kallat 10-talets Berlin för “en vild dans av intryck och ljud av färger”. Första gången GAN träffade Walden var på hans stamcafé vid Potzdamer platz, stadens kokande knutpunkt som alla klassers medborgare passerade och samlades på.
Efter mötet med Walden kom GAN snart in i gemenskapen på galleriet som mycket centralt låg på Potsdamer Strasse 134 A. På väggarna hängde de senaste konstnärliga “ismerna” som alla på sitt sätt var ett uttryck för den moderna tidens tankegångar och utveckling. Utställningarna avlöste varandra. Här fick GAN impulser från futurismens urbana motiv med teknik och rörelse. Där fanns också expressionismens färgstarka uttryck, en del melodiösa, i begynnelsen till det abstrakta. En ny sorts rumslighet fanns också i kubismens fragmenterade motiv, syntetiskt ihopsatta till kompositioner…
Den viktigaste utställningen för GAN blev Deutscher Herbstsalon som öppnade i september 1913. Utställningen med sina 366 stycken verk blev den mest omfattande avantgardeutställningen i Europa före krigsutbrottet i augusti 1914. En viktig inspiration där var Wassily Kandinskys abstrakta verk, Komposition VI. Kriget stod sedan i vägen för planerna på en återkommande höstsalong. I ett brev till Walden författat den 10 oktober 1913 tackar GAN för ”det tillfälle till andlig förnyelse, Ni genom er utställning har berett mig”.
Ett annat viktigt möte för GAN:s utveckling var det med arkitekten Bruno Tauts. Tauts skulle ställa ut en prismatisk glaskupol på Deutcher Werkbunds utställning i Köln, 1914. I enlighet med ingenjörs- och byggkonstens framsteg, skulle här glasets mångsidighet visas upp. Detta intresserade GAN så pass mycket att han lyckades bli föreståndare för paviljongen. Effekterna i glaset styrdes av ett mekaniskt kalejdoskop som projicerade rörliga stjärnmönster. Inte är det svårt att räkna ut att dessa färgupplevelser blev ännu en inspirationskälla.
I samband med krigsutbrottet 1914, som snabbt avbröt och förändrade det mesta, så avslutade GAN sin resa. Just fyllda 30 år var han uppfylld av sina upplevelser. Men livet hade också inneburit stora personliga förluster för honom under det knappa år som han varit borta. Hans far hade gått bort, liksom hans kärlek “Ilja” som hade väntat på honom i Lund.
GAN hyrde nu en liten lägenhet på Idrottsgatan 5, och flydde in i en intensiv målerisk fas där han lät sin inspiration och sinnevärld ta över. Motiven bestod av modernitetens symboler, såsom ånglok, elektricitet och järnstänger. Men här fanns också de starka idrotts- och sjömännen. Idrottsmän som skildras mitt uppe i en kraftmätning. Sjömän som växer fram och skymtas i kubistiska landskap. Sjömän som roar sig och som rör sig i en rytmisk takt tillsammans.
Homosexuelitet var under GAN:s samtid mycket kontroversiellt, till den grad olagligt. Den erotiska symboliken i verken var därför länge dold, men har med tiden blivit mer uppenbar, och fått publiken att förstå ytterligare en dimension av konstnären. Sjömännen som GAN kallade för “de blå”, var ett uttryck för en erotisk dragningskraft. De var även en symbol för frihet genom sin livsstil som GAN med sin, ibland, rastlösa och drömmande karaktär verkade avundas. Frihet och attraktion, två andemeningar som kan gå hand i hand.
GAN:s nya modernistiska måleri, med bland annat Den vita och den blå matrosen , ställdes ut första gången hösten 1915 på Expressionistutställning i Universitetshuset i Lund. Vännen Einar Jolin bjöds med som medutställare med en mindre samling verk bredvid GAN:s 30 stycken oljor. Den vita och den blå matrosen värderades, som ett av de dyrare verken, till hela 300 kr. På ett foto av GAN själv i utställningsrummet ser man en rakryggad 31-åring framför sina verk. Han bär kavaj, väst och fluga. Skorna blänker och kepsen ligger lätt på huvudet. Han är i avantgardet, medveten och självsäker.
Utställningen blev omskriven, ifrågasatt men uppmärksammad även av de större tidningarna. I sin pamflett Konst och kritik, 1915 fick GAN:s egen röst utrymme att beskriva sitt konstnärskap. På sidan åtta skriver han om hur han vågar skapa utifrån sin moderna komplexa samtid, trots trångsynthet:
Livet leves nu i en takt som ingen drömt om. Intryck av den mest olikartade karaktär strömma in över oss, och konstnären måste söka sin räddning i syntesen för att ej bli för långt efter. Styrka mod och tapperhet kräves av denna nya konsts adepter, då förhånelse, utskrattning och karrikering oftast blir dess dystra lott.
Modernisten GAN lyckades ur ett rikt och komplext sammanhang hitta sin magnifika och intressanta estetik. Det enastående verket Den vita och den blå matrosen målade GAN medan minnena och intrycken från hans resa var färska, och hans nya stil ännu inte exponerad. Symboliken är mångbottnad och suggestiv. Hur man väljer att betrakta målningen är upp till betraktaren. Av färgfesten och dynamiken är det lätt att glädjas och dras med. Likväl kan svårare frågor ställas om vår dåtid, nutid och framtid. Oavsett hur aktivt målningen betraktas så kommer den vara ett ständigt föremål för förundran och beundran.
Inga anmärkningar.
Gösta Adrian-Nilsson (1884–1965)
Har du något liknande att sälja? Gör en kostnadsfri värdering!
10 | 11 maj, 07:25 | 628 941 EUR |
Ovan visas endast högsta budet från salen. | ||
9 | 5 maj, 09:52 | 440 718 EUR |
Bevakningspriset på 440 718 EUR uppnåddes. | ||
9 | 5 maj, 09:47 | 201 996 EUR |
Visa alla 24 bud |
GÖSTA ADRIAN-NILSSON (GAN)
1884-1965
Den vita och den blå matrosen
Signerad G.A.N. Olja på duk, 70 x 54,5 cm.
PROVENIENS
Beijers Moderna vårauktion 1989 nr 85, Beijers auktioner AB. kat. 35, s. 35.
Åmells konsthandel
I svensk privatsamling
UTSTÄLLD
Lund, Lunds universitets konstmuseum “Expressionistutställning”. Gösta Adrian-Nilsson och Einar Jolin, 1915, kat. nr 2.
Stockholm, Sven-Harrys konstmuseum “Sjömanskompositioner - färgens dramatik och stadens dynamik med verk av Gösta Adrian-Nilsson (1884-1965)”, 2019, kat. nr. 1.
LITTERATUR
Ahlstrand, Jan Torsten & Westerdahl, Pedro “Sjömanskompositioner - färgens dramatik och stadens dynamik med verk av Gösta Adrian-Nilsson (1884-1965)”, utställningskatalog, Sven Harrys konstmuseums, 2019 Avbildad i färg på s. 71.
Gösta Adrian-Nilssons arkiv, Universitetsbiblioteket, Lunds universitet (vol. 19).
Två uniformerade matroser rör sig tätt bredvid varandra med rak hållning och vridna nackar. En är vit och en är blå. Den blåes vänsterarm är dekorerad med en underofficerares beteckning. De är skeppare, torpedmästare eller styrmän. Trots sin disciplin skvallrar något om att de är lediga. Kanske är det den vite matrosens hälsning, en kamratlig, men lite nonchalant honnör. Eller så är det leendet som man kan skönja i den blåes mungipa. En mast som hålls uppe med vant och vevling syns bakom dem. Enkla rutor, symboler som finns i vårt undermedvetnas register.
Ett sammanhang växer fram ur de kubistiska formerna som är både rundade och kantiga. Koloriten är stark och ser ut att dansa mellan de oregelbundna formerna, som ljus mellan prismor. Matrosernas perfekt svarvade ben verkar drivas framåt av ett hjul. Hjulets nav, som är bakom sjömännen, tycks samtidigt dra in dem mot mitten. Energier möts och sätter organismen av former i en rytmisk rörelse. Två av havets hjältar är påväg ut i den moderna staden. De låter sig svepas med. Året är 1914 och konstnären Gösta Adrian- Nilsson har just funnit sig tillrätta i en ny, enastående och personlig stil.
Åren innan GAN målade Den vita och den blå matrosen befann han sig i en sökande, symbolistisk och impressionistisk period. Han var rastlös och trött på sin hemstad Lund. Av sin gode vän Knut Ljunggren fick han tipset att söka upp dennes svåger, den omsusade kritikern och galleristen Herwarth Walden, i Berlin. Tillsammans med sin hustru Nell, drev Wallden tidskriften och galleriet Der Sturm. Galleriet som blev en knytpunkt för det modernistiska avantgardet var ett perfekt sammanhang för en ung, inspirationstörstande konstnär som GAN. Han tog tåget till Berlin i början av 1913.
Berlin sjöd av liv. Staden var full av industriell och kulturell produktion. Det var en förhållandevis “ung” huvudstad med stora ambitioner att vara i framkant på de flesta områden. Sociologen Max Weber ska ha kallat 10-talets Berlin för “en vild dans av intryck och ljud av färger”. Första gången GAN träffade Walden var på hans stamcafé vid Potzdamer platz, stadens kokande knutpunkt som alla klassers medborgare passerade och samlades på.
Efter mötet med Walden kom GAN snart in i gemenskapen på galleriet som mycket centralt låg på Potsdamer Strasse 134 A. På väggarna hängde de senaste konstnärliga “ismerna” som alla på sitt sätt var ett uttryck för den moderna tidens tankegångar och utveckling. Utställningarna avlöste varandra. Här fick GAN impulser från futurismens urbana motiv med teknik och rörelse. Där fanns också expressionismens färgstarka uttryck, en del melodiösa, i begynnelsen till det abstrakta. En ny sorts rumslighet fanns också i kubismens fragmenterade motiv, syntetiskt ihopsatta till kompositioner…
Den viktigaste utställningen för GAN blev Deutscher Herbstsalon som öppnade i september 1913. Utställningen med sina 366 stycken verk blev den mest omfattande avantgardeutställningen i Europa före krigsutbrottet i augusti 1914. En viktig inspiration där var Wassily Kandinskys abstrakta verk, Komposition VI. Kriget stod sedan i vägen för planerna på en återkommande höstsalong. I ett brev till Walden författat den 10 oktober 1913 tackar GAN för ”det tillfälle till andlig förnyelse, Ni genom er utställning har berett mig”.
Ett annat viktigt möte för GAN:s utveckling var det med arkitekten Bruno Tauts. Tauts skulle ställa ut en prismatisk glaskupol på Deutcher Werkbunds utställning i Köln, 1914. I enlighet med ingenjörs- och byggkonstens framsteg, skulle här glasets mångsidighet visas upp. Detta intresserade GAN så pass mycket att han lyckades bli föreståndare för paviljongen. Effekterna i glaset styrdes av ett mekaniskt kalejdoskop som projicerade rörliga stjärnmönster. Inte är det svårt att räkna ut att dessa färgupplevelser blev ännu en inspirationskälla.
I samband med krigsutbrottet 1914, som snabbt avbröt och förändrade det mesta, så avslutade GAN sin resa. Just fyllda 30 år var han uppfylld av sina upplevelser. Men livet hade också inneburit stora personliga förluster för honom under det knappa år som han varit borta. Hans far hade gått bort, liksom hans kärlek “Ilja” som hade väntat på honom i Lund.
GAN hyrde nu en liten lägenhet på Idrottsgatan 5, och flydde in i en intensiv målerisk fas där han lät sin inspiration och sinnevärld ta över. Motiven bestod av modernitetens symboler, såsom ånglok, elektricitet och järnstänger. Men här fanns också de starka idrotts- och sjömännen. Idrottsmän som skildras mitt uppe i en kraftmätning. Sjömän som växer fram och skymtas i kubistiska landskap. Sjömän som roar sig och som rör sig i en rytmisk takt tillsammans.
Homosexuelitet var under GAN:s samtid mycket kontroversiellt, till den grad olagligt. Den erotiska symboliken i verken var därför länge dold, men har med tiden blivit mer uppenbar, och fått publiken att förstå ytterligare en dimension av konstnären. Sjömännen som GAN kallade för “de blå”, var ett uttryck för en erotisk dragningskraft. De var även en symbol för frihet genom sin livsstil som GAN med sin, ibland, rastlösa och drömmande karaktär verkade avundas. Frihet och attraktion, två andemeningar som kan gå hand i hand.
GAN:s nya modernistiska måleri, med bland annat Den vita och den blå matrosen , ställdes ut första gången hösten 1915 på Expressionistutställning i Universitetshuset i Lund. Vännen Einar Jolin bjöds med som medutställare med en mindre samling verk bredvid GAN:s 30 stycken oljor. Den vita och den blå matrosen värderades, som ett av de dyrare verken, till hela 300 kr. På ett foto av GAN själv i utställningsrummet ser man en rakryggad 31-åring framför sina verk. Han bär kavaj, väst och fluga. Skorna blänker och kepsen ligger lätt på huvudet. Han är i avantgardet, medveten och självsäker.
Utställningen blev omskriven, ifrågasatt men uppmärksammad även av de större tidningarna. I sin pamflett Konst och kritik, 1915 fick GAN:s egen röst utrymme att beskriva sitt konstnärskap. På sidan åtta skriver han om hur han vågar skapa utifrån sin moderna komplexa samtid, trots trångsynthet:
Livet leves nu i en takt som ingen drömt om. Intryck av den mest olikartade karaktär strömma in över oss, och konstnären måste söka sin räddning i syntesen för att ej bli för långt efter. Styrka mod och tapperhet kräves av denna nya konsts adepter, då förhånelse, utskrattning och karrikering oftast blir dess dystra lott.
Modernisten GAN lyckades ur ett rikt och komplext sammanhang hitta sin magnifika och intressanta estetik. Det enastående verket Den vita och den blå matrosen målade GAN medan minnena och intrycken från hans resa var färska, och hans nya stil ännu inte exponerad. Symboliken är mångbottnad och suggestiv. Hur man väljer att betrakta målningen är upp till betraktaren. Av färgfesten och dynamiken är det lätt att glädjas och dras med. Likväl kan svårare frågor ställas om vår dåtid, nutid och framtid. Oavsett hur aktivt målningen betraktas så kommer den vara ett ständigt föremål för förundran och beundran.
Inga anmärkningar.
Gösta Adrian-Nilsson (1884–1965)
Har du något liknande att sälja? Gör en kostnadsfri värdering!
Öppettider: Vardagar kl 11–18. Lördag–söndag kl 11–17
Nybrogatan 32, Stockholm
Med över 600 föremål uppvisar Stockholms Auktionsverk den starkaste Moderna auktionen på flera år. Auktionen innehåller flera nyckelverk av landets största modernister, såsom Isaac Grünewalds akvarell Apachedansen och GAN's futuristiska och expressionistiska mästerverk Den vita och den blå matrosen. Andra konstnärer värda att nämnas är Barbro Östlihn, Peter Dahl och Ola Billgren.
Den internationella avdelningen stoltserar med originalmålningen När Abdullah fick i land sitt nät - ur Tusen och en Natt av Marc Chagall och den spektakulära uppbrutna Thale's Cello av Fernandez Arman. Den omfattande grafiska avdelningen innehåller bland annat Keith Harings Untitled 1-5 (Fertility Suite), en större samling verk av Christo och Jeanne-Claude samt betydande verk av Robert Rauschenberg, Joan Miró och Pablo Picasso.
Konsthantverksavdelningen är stor med många spännande föremål. Nämnas kan en stor avdelning med attraktiva furumöbler formgivna av Axel Einar Hjorth och tillverkade vid Nordiska Kompaniet under 1930-talet. Från Firma Svenskt Tenn kommer flera spännande soffbord och även danska möbelklassiker som Hans J Wegners "Sabelbensskåpet" och Ib Kofoed Larsen sideboard i jakaranda. Mattorna är representerade av både Barbro Nilsson och Märta Måås Fjetterström. Fina tidiga graalpjäser från Orrefors men även härlig keramik från Gustavsberg som stora Farsta pjäser och färgglada Fribergvaser. Ovanliga är vaserna och skålen av Shoij Hamada och Bernard Leach.
Auktionens silveravdelning kan stoltsera med flertalet intressanta föremål av eftersökta moderna formgivare och silversmeder som Wiwen Nilsson, Erik Fleming, Johan Rohde, Harald Nielsen, Georg Jensen, WA Bolin, Tapio Wirkkala och Sawaya & Moroni.
Det är inte ofta man ser smycken av Rosa Taikon, auktionen innehåller flertalet av hennes ikoniska arbeten. Men även formgivare som Gunnar Cyrén och Björn Weckström